Penseln som hämnande svärd

Hon målade starka kvinnor som betvingar män, som ett sätt att bearbeta traumat efter en våldtäkt i tonåren.

Det är den gängse bilden av italienska 1600-talskonstnären Artemisia Gentileschi, sedan hon ”upptäcktes” och blev en feministisk ikon i mitten av 1900-talet. Och som hennes huvudverk nämns oftast den brutala Judit dödar Holofernes, en bild ur den apokryfiska bibliska historien.

Artemisia Gentileschis två versioner av Judit dödar Holofernes. Den till vänster målades 1612-13 och hänger i Neapel, den högra gjordes drygt fem år senare och finns i Uffizierna i Florens.

Teknik- och genremässigt är bilderna ovan typiska för barockstilen. Kompositionen är tät och kontrasterna mellan ljusa och mörka fält ger dynamik och dramatik åt målningen. Artemisia Gentileschi följer en – vid det laget ganska ny – naturalistisk tradition och det kontroversiella geniet Caravaggio anses vara hennes största inspirationskälla.
 
Hennes far, Orazio, var konstnär och Artemisia gick först i lära hos honom. I övre tonåren fick hon en ny lärare, Agostino Tassi, och det var händelserna dem emellan som lagt grunden för den bild vi har av konstnären Artemisia Gentileschi. De hade sexuellt umgänge och mycket tyder på att detta, åtminstone vid det första tillfället, skedde mot flickans vilja. Relationen fortsatte dock eftersom Artemisia och hennes far trodde att Tassi tänkte gifta sig med henne. Först när det stod klart att han inte hade några sådana planer anmäldes han för våldtäkt.
 
Vid rättegången torterades Artemisia med tumskruvar för att rätten skulle ”försäkra sig om sanningen i hennes vittnesmål”. Tassi dömdes till fängelse men avtjänade aldrig straffet utan kom undan med att flytta ut ur staden under något års tid.
 
Dessa händelser kom, som vi tror, att påverka den unga konstnären i hennes skapande. Hennes mest kända och mest personliga verk är alla bibliska/apokryfiska motiv om konflikter mellan män och kvinnor – Judit dödar Holofernes, Jael och Sisera, Susanna i badet. Och i de två förstnämnda tar en stark kvinna lagen i egna händer och gör sig av med en hatad fiende.

Susanna i badet (1610) har tolkats som ett sätt att bearbeta våldtäkten Artemisia utsattes för. Men den tolkningen har sina problem.

Väl så intressant, med tanke på Artemisia Gentileschis liv, är hennes tolkning av ett annat vid den tiden populärt motiv, Susanna i badet. (Här kan noteras att det engelska namnet, Susanna and the Elders, säger betydligt mer om bilden än den svenska titeln.)
 
Två ”snuskhumrar” överraskar den unga Susanna när hon badar. De kikar hungrigt ner på henne och – i motsats till en del tolkningar av andra (manliga) konstnärer – flickan ser synnerligen obekväm ut och försöker skydda sig med händerna mot deras blickar. De två männen för en konversation, och det är inte svårt att gissa att ämnet är den badande flickan och vad de skulle kunna använda henne till.
 
En tolkning av denna bild är att Susanna är Artemisia själv och de två männen symboliserar hennes far och våldtäktsmannen Tassi. Här finns dock en tidsfaktor som talar mot detta – målningen gjordes enligt uppgift 1610, året innan våldtäkten ägde rum. Kanske speglar den snarare den generella verklighet som Artemisia Gentileschi levde i, där män tog för sig och kvinnor bara förväntades sära på benen? Och kanske var budskapet i hela hennes konstnärskap att visa att även en kvinna kunde måla med kraft och aggressivitet?
 
Att försöka rekonstruera en kvinnas liv, och hur vissa händelser har påverkat henne som människa och konstnär, efter 400 år är förstås en omöjlig uppgift. Därmed blir också fältet fritt för spekulationer i olika riktningar. I filmen Artemisia som kom 1997 har den kvinnliga regissören Agnès Merlet valt att inte alls ta till sig våldtäktsteorin, utan framställt de unga tu som ett Hollywoodskt kärlekspar. Med tanke på de bevis som trots allt finns i form av rättegången, och med tanke på de synnerligen skarpa och beska tavlor som skapades av Artemisia Gentileschi efter händelsen, så känns en sådan tolkning inte särskilt trovärdig.

Anders Lord