Existentiell symbolik och fotografiets dokumentära styrka

Kvinnor från Mellanöstern visar världen ur sitt eget perspektiv

Affischen till fotografkollektivet Rawiyas utställning i Malmö Konsthall föreställer en kvinna iklädd traditionell, svart muslimsk dräkt och röda boxhandskar. Bilden är hämtad från fotografen Newsha Tavakolians serie Listen och fungerar utmärkt som anslag till hela utställningen. Den är också ett bra exempel på konstens förmåga att ställa frågor genom att visa oväntade kombinationer, en metod som går tillbaka till surrealismen och inte minst René Magritte.

Att vara muslimsk kvinna i ett arabland...

...är att vara människa i världen.

 

Varför har hon boxhandskar? Varför står hon mitt på en väg? Den ödsliga atmosfären och det låga ljuset för också tankarna till surrealisterna. Likt Magrittes återkommande kostymklädde man med ett äpple svävande framför ansiktet, står kvinnan ensam, mitt i kompositionen. Vem eller vad ska hon boxas med? Liksom kostymen anonymiserar mannen i Magrittes målningar, anonymiseras hon av sina kläder. Hon är en muslimsk kvinna och alla muslimska kvinnor. Med boxhandskar.

Tavakolian har en outtalad, allmänt existentiell fråga gemensam med Magritte, men hennes bilder ställer också mer direkta frågor angående kvinnors villkor i dagens arabiska samhälle. Kvinnan på bilden är sångerska, men får inte sjunga solo i Iran, där kvinnor bara tillåts sjunga i kör, eller som bakgrund till manliga sångare. Motivet är ett tänkt omslag till en tänkt skiva som inte får finnas. Fotoserien heter Listen och det betraktaren får lyssna till är kvinnornas tystade röster.

Symboliken i Tavakolians bilder är genomtänkt och effektiv. Ändå är det utställningens mer dokumentära fotografier som gör störst intryck. Fokus ligger inte på förtryck och misär, utan på glimtar av ljus och hopp, som i Laura Boushnaks serie I Read I Write. Hon har fotograferat egyptiska kvinnor i utbildningsmiljöer som bibliotek och lektionssalar. De fotograferade kvinnorna har sedan fått berätta om sig själva genom att skriva direkt på bilden. I ett land där närmare hälften av alla kvinnor varken kan läsa eller skriva, visar de bokstavligen på en väg framåt.

Tanya Habjouquas serie Occupied Pleasures fångar ögonblick av glädje i de ockuperade palestinska områdena och visar på kvinnornas värdighet och vägran att ge upp i en besvärlig vardag. Bilderna är stilfullt komponerade och har en stark poetisk kraft, utan att ge avkall på dokumentär autenticitet. Som helhet vittnar utställningen om det dokumentära fotots styrka när den som håller i kameran är hemma i de miljöer som skildras.

David Ottvall