Bilden till gud(innan)s ära

Moderna bilder av en religiös gestalt av något slag är ofta – vilket vi haft anledning att beröra tidigare på den här bloggen – i avsikt att defamera henne eller (vanligare) honom. Annat var det förr!

Flera av de äldsta konstverk som finns bevarade, där motivet är människoliknande, föreställer en gudom. Och typiskt är att motivet är en kvinna, en gudinna. En fruktbarhetsgudinna, en modergudinna av något slag. Skulpturen i ett stenblock vid Laussel i Dordogne, södra Frankrike föreställande en modergudinna beräknas vara minst 20 000 år gammal. Vi talar alltså om en period innan inlandsisen drog sig tillbaka för gott.

Fruktbarhetsgudinnan i Laussel, cirka 20 000 år gammal.

Ungefär vid samma tid dyrkades Hel som modergudinna i Norden. Hon representerades av det magnifika, skyddande berget som stod som en garant mellan människorna som levde på den smala isfria landremsan på Norges västkust, och den hotande isen i öster.

I begynnelsen härskade alltså gudinnan. Men ett kliv framåt i historien visar att hon blev detroniserad. Den manlige guden, i sina olika manifestationer, tog över. Vad kan det bero på? Vi kan bara gissa. Zeus, grekernas övergud, är en krigare. Det är även Oden och Tor, vilka steg fram på scenen här uppe i norr. Jahve ledde israeliterna till seger över babylonier och andra fiender, och Muhammed anför Allahs trupper i striden mot de otrogna. Var det människornas ökande konflikter som skapade ett behov av en stark, manlig soldatgud? Kändes det mer lönande att be och offra till en sådan innan man gick ut i strid? Den dödande guden har ersatt den skapande gudinnan. Kvar finns, som en liten tummetott, Jungfru Maria.

En titt i konsthistorien visar också att (den manlige) guden har fjärmat sig alltmer från människorna. Fruktbarhetsgudinnan står där rakt framför oss i all sin härlighet, med pattar och allt. Och de tidiga grekiska gudarna befann sig också någorlunda nära folket – och hade sina hyss för sig. Med kristendomens maktövertagande distanserade sig guden, drog sig upp i skyarna där han, allvarsam, i bästa fall välvillig, kikar ner från bakom ett moln. Och inom islam har avståndet ökat ytterligare, där får gud och profeten inte avbildas överhuvudtaget.

Med kristendomens intåg kom också kyskheten – och konsten blev ett medel att få fram budskapet från kyrkan. Jämför den stolta, nakna Venus med den väldraperade Jungfru Maria! Kyskheten, som främst ålades kvinnor, var ytterligare ett sätt – efter gudinnans sorti – att sätta kvinnan på plats. Hon fick skulden för det så kallade syndafallet och det enda sättet för henne att få förlåtelse var att avhålla sig från sex. Undrar just om de tänkte sig att människosläktet därefter skulle fortleva enbart med hjälp av jungfrufödsel?

Bilder på madonnan är ofta stela, närmast könlösa. Men det finns undantag, tack och lov.

Men det finns hopp. Den här underbara bilden hittade jag på maronites.wordpress.com – tyvärr framgår det inte där vem konstnären är eller när verket är skapat. Kanske är den ett steg på vägen bort från den dömande, krigiske guden tillbaka till den frejdiga, skapande gudinnan.

Anders Lord