Konst, helt och hållet konst, och ingenting annat än konst

”Det är ingen konst” säger vi ofta om något som är enkelt. Betyder då det att konst måste vara något komplicerat, något svårt – svårt att skapa, svårt att förstå?

”Det där är väl inte konst. Det skulle ett barn kunna göra!” är en annan åsikt som vi ofta kan höra. Betyder då det att barn inte kan vara konstnärer? Eller betyder det att en vuxen konstnär borde måla, teckna eller vad han/hon nu gör, på ett annat sätt än ett barn?

”Ska det där föreställa konst? Det ser ju för j**ligt ut!” Ytterligare en åsikt som framförs allt som oftast. Eller, den snarlika: ”Är det där konst? Man ser ju inte vad det är!” Betyder dessa uttalanden att konst inte bara måste vara föreställande, den måste också vara vacker?

En åsikt om konst skulle kunna vara, att den inte behöver vara vacker, men den ska åtminstone framkalla någon sorts känsla hos betraktaren. Vid närmare eftertanke så håller dock inte den teorin, såvida inte likgiltighet kan räknas som en känsla. För jag, eller du, kan ju faktiskt förbli helt likgiltig inför ett konstverk som vi betraktar. Skulle det då betyda att det vi betraktar, i och med vår likgiltighet, inte är ett konstverk?

Jag svarar nej på samtliga frågor här ovan. Konst behöver inte vara svår. Den behöver inte heller vara ”vuxen”, inte vacker och inte föreställande. Den behöver inte ens framkalla en känsla – åtminstone inte hos varje betraktare.

Nå, är det då precis tvärtom? Kan vad som helst vara konst? Ja, och nej.

En av Piet Mondrians kompositioner. Svårsmält konst för många, men dock konst.

Tänk dig att konstnären X bor i ett hus i ett villaområde. En dag när X är ute i trädgården och räfsar löv hör hon att telefonen ringer. Hon ställer ifrån sig räfsan mot väggen och springer in för att svara. Medan hon är inne och talar i telefon går två personer förbi huset. De ser att räfsan står där – kanske har den råkat hamna i en lite speciell vinkel – och de vet att det bor en konstnär i huset. ”Titta, X har gjort ett konstverk av sin räfsa!” utbrister den ena av dem.

Jaha, är då X:s räfsa, uppslängd mot väggen, ett konstverk? Nej, inte i det här fallet. Men om X medvetet placerat räfsan mot väggen i akt och mening att den ska stå där och vara ett konstverk, då är den också ett konstverk. Jag menar alltså att det är konstnärens syfte som är avgörande för om något är konst eller inte. Om ingen människa, förutom X, förstår att räfsan är ett konstverk, så är det kanske inte någon bra konst. Men vad som är bra konst är troligen ämnet för en helt annan artikel.

Men, invänder kanske någon, konsten måste vara en interaktion mellan konstnär och betraktare. Nej, jag tycker inte att den måste vara det. Vi kör en analogi: En snickare tillverkar en stol; helt funktionsduglig med fyra ben, en sittplatta och ett ryggstöd. Men snickaren är inte särskilt nöjd med sin stol så han sätter undan den i ett förråd och ingen kommer någonsin att se den eller använda den. Upphör stolen därmed att vara en stol, för att ingen sitter på den? Nej, det gör den inte.

Om vår snickare däremot blir så förtjust i sin stol att han ställer ut den i ett galleri och kallar den för ett konstverk, vad är den då? Är den en stol eller är det ett konstverk? Ett konstverk, givetvis, enligt min mening. Och så länge den står i galleriet är det inget problem. Problemet uppkommer möjligen om någon köper stolen, konstverket, tar hem det och börjar använda den som stol. Men jag hävdar att det fortfarande är ett konstverk, eftersom det var konstnärens avsikt. (Vi kan ju i princip tänka oss att någon köper en tavla och sedan går hem och använder den som bricka när han ska servera sin hustru frukost på sängen.)

Om snickaren däremot gör en synnerligen vacker stol, utsirad med rokokomönster och hela kånkarongen, men säljer den som en stol, vad är den då? Ja, då är den ett bruksföremål och vad vi kan kalla för konsthantverk. En glasskål, som är tänkt att användas som skål, inte bara som prydnad, är också bruksföremål och konsthantverk oavsett hur konstnärligt skön den är.

Konstnärens avsikt, således, bestämmer om något är konst eller inte. Som betraktare kan jag inte påverka detta. Men konstnären kan däremot aldrig tvinga mig att tycka om hennes konst. Där slutar hennes makt.

Anders Lord