tag:blogger.com,1999:blog-30661090861547203072024-03-13T05:24:09.474-07:00artikulera.blogspot.comAnders Lord och David Ottvall skriver om konsten i samhälletAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.comBlogger30125tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-78342783126920456132019-01-27T09:18:00.000-08:002019-01-27T09:18:17.805-08:00The Intellectual Club<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">För svensk
text, gå <a href="https://cosmosaccordingtolongandy.wordpress.com/2019/01/06/intellektuella-klubben/" target="_blank">HIT</a>!<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhl5j9XcW38ufYaDOD4xngYW_w4OsyWFyGRfRQ60UV2lDJGCE9arGALakK4C5eSBrbfZHYVl2zSRkUPS7FRbhTHGaRqe1Sp7FnDC2e1uFiq1xtCTz84AkBhBZNHbsyvX1CdR7YfBsr-P1A5/s1600/intellectual+club.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1257" data-original-width="1600" height="251" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhl5j9XcW38ufYaDOD4xngYW_w4OsyWFyGRfRQ60UV2lDJGCE9arGALakK4C5eSBrbfZHYVl2zSRkUPS7FRbhTHGaRqe1Sp7FnDC2e1uFiq1xtCTz84AkBhBZNHbsyvX1CdR7YfBsr-P1A5/s320/intellectual+club.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">”Where were
we? </span><span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">Ah... the meaning of life.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Sighs.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">“We are
always there, about the meaning of life. </span><span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">And as
always, you strayed from the topic.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">“Now, that’s not fair. Sometimes it’s you who is
sidetracking.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">Smiles, in silent admission.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Takes a sip of the warm coffee, enjoys the
aroma.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">”But OK, where exactly, about the meaning of life,
were we when I strayed from the topic?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">“I don’t quite remember. It’s been a while.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">“But… it was two weeks ago, like always, wasn’t it?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">”No, it wasn’t. The last time you couldn’t make it. You
had to take your son to some… football game, or whatever.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">Makes a face in acquiescence, grabs the spoon and
stirs the coffee, to mix the added sugar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9iYhbmh-vpf1KuBkFs7HTvZrxTzoJIEf2pH3wkL9PT5me6uMe4DDGE600q5KoRyFwVr9TugHR-z63LKuR1R-jC5CsAIOMdGSp6sLXhb1OWEGXdLRoNwNNHuL7mgn05eqFRHk1RbFvERW0/s1600/impressions_of_the_intellectual_club.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="266" data-original-width="267" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9iYhbmh-vpf1KuBkFs7HTvZrxTzoJIEf2pH3wkL9PT5me6uMe4DDGE600q5KoRyFwVr9TugHR-z63LKuR1R-jC5CsAIOMdGSp6sLXhb1OWEGXdLRoNwNNHuL7mgn05eqFRHk1RbFvERW0/s1600/impressions_of_the_intellectual_club.jpg" /></a></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14pt;">“You sound a bit accusing. You know I have to take
care of my kids.”</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">“Yes, but it’s strange that you must be the one driving
every time.” Rolls eyes. “But maybe that is the meaning of life to you, driving
to football games?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">”Being with my kids is definitely a part of the
meaning of life to me. Maybe that’s hard for you to…”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">Strikes a match, lights a cigarette. Blows out smoke.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">Coughs, rather forced.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">”You shouldn’t smoke so much.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyimqUIwetmQ15UAWoHexg_9PtL9xzoP4MyYw30TISvctD2lB7oVu4POpbvn25eNX5RWkK2oNJzhucfUeav-STHo3XmE4AqqbeGOvtg7BYMbBA3GsOEG_uR4FSnSV2iUYSfLQ1UEMjp5wq/s1600/intellectual+club+forms.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1274" data-original-width="1600" height="254" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyimqUIwetmQ15UAWoHexg_9PtL9xzoP4MyYw30TISvctD2lB7oVu4POpbvn25eNX5RWkK2oNJzhucfUeav-STHo3XmE4AqqbeGOvtg7BYMbBA3GsOEG_uR4FSnSV2iUYSfLQ1UEMjp5wq/s320/intellectual+club+forms.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14pt;">”You know that’s the reason we sit outside, even
during winter, to allow me to smoke.”</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">“Maybe that’s the meaning of life to you, smoking?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">“Oh, not again!” An arrow of smoke shoots past the
head. “Surely that was where you sidetracked, as you always do. That I smoke
too much.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">”I’m saying it because I care about you!”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">Raises the chin slightly, in defiance.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">“I enjoy smoking, and what meaning is there in my life
if I can’t do things I enjoy? And besides, what does it matter? I don’t have
any kids and I won’t be having any either.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">An expression of suffering, gazes at the coffee pot.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiS1pDE6lu4yDRd_nOWatAhiaUzL9VPLb3iho9-NTCysQW98gVG03efmyRQBqZThLXCNy1933wmennjKdlrO9V-cdd4O0PvQ8Cce1wbdf8gbIFQxYRncboNjOQgt4nfKavaz93BrzfsL_G/s1600/coffee+time+at+whirlsend.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1354" data-original-width="1600" height="270" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiS1pDE6lu4yDRd_nOWatAhiaUzL9VPLb3iho9-NTCysQW98gVG03efmyRQBqZThLXCNy1933wmennjKdlrO9V-cdd4O0PvQ8Cce1wbdf8gbIFQxYRncboNjOQgt4nfKavaz93BrzfsL_G/s320/coffee+time+at+whirlsend.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">Smiles again, smoothing things over.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">“Sitting here with you is also a part of the meaning
of my life.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">“For me too.
A very important part. </span><span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">That’s why I...” Cuts short, tosses
the head as if to scatter disturbing thoughts in there. “I don’t know how I would cope
without these moments. </span><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">They…
you… are like new oxygen feeding my brain.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">”Oxygen? Not
smoke?” Head slanting. ”I’m sorry. </span><span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">I appreciate that you care...
somehow.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">“Now I recall where we were! The chicken or the egg,
which one came first?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">Waits, then:</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgR0ZdN8tm7fy4Tel0jjHuAvh6CIPerI26KbtRbNfcdQli6bTiODYhfCrLggdtYFocDI3EbUoemaETmBZcGpOuMpnSRLd56Wza89_KAGzp5FcfdWgBqzJbxJN2Ytq6tkGIY47quwtdo86-i/s1600/intellectual+club_red.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1210" data-original-width="1600" height="241" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgR0ZdN8tm7fy4Tel0jjHuAvh6CIPerI26KbtRbNfcdQli6bTiODYhfCrLggdtYFocDI3EbUoemaETmBZcGpOuMpnSRLd56Wza89_KAGzp5FcfdWgBqzJbxJN2Ytq6tkGIY47quwtdo86-i/s320/intellectual+club_red.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14pt;">”And you said the egg, and then I wanted to know why
you believe that, but then...”</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">“Then I lit a cigarette and you started nagging about
that. It’s the shape, naturally.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">Frowns, pours some more coffee, adds sugar, stirs.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">“The shape? How do you mean?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">“Well, think for yourself. Out there, somewhere in the
Nothingness… the original shape was floating. I can’t see the shape of a
chicken out there in the Nothingness, it would be completely weird. But an egg,
no problem.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">A faint smile.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US;">”Then all that remains is the question of which came
first, the egg or the sperm.”<o:p></o:p></span></div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-35395406333577782162018-12-14T13:26:00.000-08:002018-12-14T13:26:45.989-08:00The Mountain<br />
<div class="MsoNormal">
För svensk text, gå <a href="https://cosmosaccordingtolongandy.wordpress.com/2018/08/05/berget/" target="_blank">HIT</a>!</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
The mountain. The lone mountain. The unchanging mountain.
The constant in our existence. The safe foundation</div>
<div class="MsoNormal">
.</div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;">What does
the mountain think? </span>Does the mountain think? Does it have a soul? <span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;">A soul deep asleep? A soul, a
conscience, that measures time not in minutes, hours and years but in
thousands, millions, billions of years. Is one minute to us a thousand years to
the mountain, or a million?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;"><br /></span></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDWMtIIklbyuw89EtquizrPYCgpMYpeNLX_2dWCPBqWONpN3N4o5EfCePLUx1ZGqPFWDzSZSQwU55YyjJX36Lb0EOR1PEZGjoCwXvHtvXcMzEdHitJSja2khrSi3Rwbf_DmZU9re6ZeG-W/s1600/mountain_in_green.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1186" data-original-width="1600" height="237" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDWMtIIklbyuw89EtquizrPYCgpMYpeNLX_2dWCPBqWONpN3N4o5EfCePLUx1ZGqPFWDzSZSQwU55YyjJX36Lb0EOR1PEZGjoCwXvHtvXcMzEdHitJSja2khrSi3Rwbf_DmZU9re6ZeG-W/s320/mountain_in_green.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Mountain in Green</i>, by Andy Lord.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">So, what
does the mountain think when it ”sees”, senses, the myriads of events, fast as
lightning, that pass by its perimeter? </span>How much can it perceive? <span lang="EN-US">A plant shoots out of the ground,
grows into a tall tree… and just about when the mountain has got used to having
it there, a violent storm – that to the mountain is just a light breeze –
arrives and brings down the tree.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;">How does
the mountain react to those tiny beings who scurry on and off around it, who construct
small matchboxes and walk in and out of them, faster than the mountain can
register; boxes which are torn down or fall into decay long before the mountain
has got to know them? And the beings themselves… who hasten around in frenzy without
any obvious goal or meaning.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;">Once in a
great big while one of them will stop, will take time to sit down and observe
the mountain. The mountain will notice, although it happens with neck-breaking
speed, how one of the small creatures seeks shelter by the mountain; seeks shadow
during a hot summer’s day, or lee on a windy winter’s night. Just like when the
birds find a crevice high up to build their nest, with a clear view and where
the winds provide a runway for flying.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;">The
mountain notes this with a glimpse of satisfaction, when its less stationary
cousins not only help themselves to the services of the mountain but also
express their gratitude. When the tree whispers the mountain’s name in the
wind, when the eagle spreads its wings and thanks the cliff for its assistance,
when the man sinks down into the shade and with satisfaction leans his little
body against the mountain’s huge one, then the mountain knows that these
temporary guests can apprehend a sense of community, of solidarity, a feeling
that they all have their place and their mission in the All. <o:p></o:p></span></div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-79588355493830181942018-11-18T10:50:00.000-08:002018-11-18T10:50:26.730-08:00The Supper<br />
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US;"><i>För svensk text, gå <a href="https://cosmosaccordingtolongandy.wordpress.com/2018/07/10/maltiden/" target="_blank">HIT</a>!</i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US;">To behold the body of a beautiful woman is like
entering a gothic cathedral and being filled with reverence before the deity.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US;">The softness of her shape…<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US;">The harmony of her lines…<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US;">The grace of her movements…<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US;"><br /></span></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTAgATJB4pji8uOCldBqo87bX984vouwicZMZdok6UNbB5RBU1T3s1XoHirYonANEc1vbXQ_iLOVYEXjEwlo88gINHiOubh19IJi8CDvbS7eaTk1RUY0Q79pZJn7_FYfUnwScTEIEiltUH/s1600/the+supper.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1227" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTAgATJB4pji8uOCldBqo87bX984vouwicZMZdok6UNbB5RBU1T3s1XoHirYonANEc1vbXQ_iLOVYEXjEwlo88gINHiOubh19IJi8CDvbS7eaTk1RUY0Q79pZJn7_FYfUnwScTEIEiltUH/s320/the+supper.jpg" width="245" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>The Supper</i> by Andy Lord.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US;"><o:p> </o:p></span><span style="font-size: 14pt;">In the beginning was the Mother Goddess.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US;">She was the creating power, the caring and loving
power.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US;">From her body came the life-giving liquid like an
eternal, rippling river, and it nourished mankind.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US;">She ruled the villages of the early humans, directed
male strength and adrenaline towards tracking and hunting down animals
necessary to feed the people, or towards constructing buildings to sleep in.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US;">She made the crucial decisions, because she was the
Wise one, who understood how everything was connected together, understood that
all living things – plant, animal and man – are parts of the same system and
therefore depend on each other.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US;">Not everyone followed her advice, and she didn’t want
to take away the free will of man. Because if she did, man would be reduced to
a mechanical puppet, and that wasn’t her intention. But freedom came with a
price.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US;">Aggressive males challenged her, questioned her
leadership. When they joined forces, and continuously made each other take yet
another step, they became so powerful and frightening that they made other humans
submit to their will. And the Mother Goddess took a step back, just because she
didn’t want to reduce her people to mechanical puppets.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US;">The strong, double edged sword that is the free will
threw out mankind from the original Garden of Eden, to an existence with
rivalling warrior gods who felt a perpetual need to try their strength against
each other. The fight for domination became more important than ruling for the
benefit of everyone.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US;">The Mother Goddess didn’t disappear. She was still
there, in the wings, to assure that she creating, caring and loving values
weren’t completely taken away from mankind.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US;">She lived on as ruler of the Druids’ Avalon, but her
power diminished steadily.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US;">She lived on as a wise woman, skilled in medicine, but
all too often she ended up being burnt at the stake.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US;">She lived on as the Madonna, humbly revered as the one
power balancing the strong male god.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US;">Not even the fierce, male centered cultures of the
Lutherans and Moslems could completely stop her from exerting her influence.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US;">Because free will also came with the power to evolve,
to rise from the animal stage, not just physically but also mentally and
spiritually.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US" style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US;">And the life-giving milk is still gushing like a
strong river from her body.<o:p></o:p></span></div>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-83228846109563461212018-10-29T03:36:00.000-07:002018-10-29T03:36:31.385-07:00Where the Hell am I going?<i>För svensk text, gå <a href="https://cosmosaccordingtolongandy.wordpress.com/2018/06/06/vart-i-helvete-ar-jag-pa-vag/" target="_blank">HIT</a>!</i><br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "Georgia","serif"; font-size: 12.0pt; mso-ansi-language: EN-US; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">The wandering,
the road, seems endless. Maybe because that’s exactly what it is.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "Georgia","serif"; font-size: 12.0pt; mso-ansi-language: EN-US; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">Endless and,
sometimes, meaningless.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "Georgia","serif"; font-size: 12.0pt; mso-ansi-language: EN-US; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">But… in the
light of the magnifying glass it’s not the road or the wandering itself that is
meaningless, it’s the way it’s supposed – as it seems – to be carried out.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "Georgia","serif"; font-size: 12.0pt; mso-ansi-language: EN-US; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">Swedish author Mikael
Niemi was on to something important when he, in his novel <i>Populärmusik från
Vittula (eng. Popular music from Vittula), </i>described the life of a Laestadian as an endless uphill walk. A life
where pain itself is the essence, is what gives the wanderer his rank or
status. Deprivation and asceticism are the building blocks with which the faithful
one builds his ladder to Heaven.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "Georgia","serif"; font-size: 12.0pt; mso-ansi-language: EN-US; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">The medieval
flagellants who whipped themselves with barbed iron chains were but the
ultimate consequence of the yoke that for centuries, yes millennia has been put
upon the shoulders of the faithful one – not by god, but by those who have
claimed to interpret the word of god. Fear the Lord! Walk the hard and narrow
road, because the broad one leads to Hell!<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "Georgia","serif"; font-size: 12.0pt; mso-ansi-language: EN-US; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">And many are the
poor souls, sheltered in bodies, that have followed the dictates from the
priests, the mullahs, the scribes.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "Georgia","serif"; font-size: 12.0pt; mso-ansi-language: EN-US; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">And the struggle
for survival has often been so hard, so tiresome that it has devoured all
energy from the faithful one. He hasn’t had the strength to sit down and
reflect upon the absurdness of what’s demanded of him, to ask the decisive
questions, to add two and two together and make the analysis.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "Georgia","serif"; font-size: 12.0pt; mso-ansi-language: EN-US; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">Because he who
is capable of lifting his gaze, of removing – if only for a short while – the
yoke from his shoulders and straighten out into his full length, and listen to
his brother from another place on the earth, will quickly realize that there is
something wrong here.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "Georgia","serif"; font-size: 12.0pt; mso-ansi-language: EN-US; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">Because he who
observes his brother from another place on the earth, can very clearly see how
his brother is wandering an equally hard and narrow road, but the observer can
see that the road his brother is walking, goes straight down to Hell.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "Georgia","serif"; font-size: 12.0pt; mso-ansi-language: EN-US; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">And if the
observer had been able to put himself inside his brother’s body and soul, and
from there watch himself on his narrow road, he would to his dismay find that also
that road, his own, leads to Hell.<o:p></o:p></span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmYoReqUK50YVxhJ3iuJTmOy3hGC4OCe4WAwxJadrPPHGtqhHKaKQNi4CjL-BA6P84b_ge8UUFgEOtHBHrxqYC8A48ugCi85sHPw8gAeQoE273X_JdsU0Pa19Ip0iffSnPUKwISS5Kdi7u/s1600/wherethehellamigoing.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1598" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmYoReqUK50YVxhJ3iuJTmOy3hGC4OCe4WAwxJadrPPHGtqhHKaKQNi4CjL-BA6P84b_ge8UUFgEOtHBHrxqYC8A48ugCi85sHPw8gAeQoE273X_JdsU0Pa19Ip0iffSnPUKwISS5Kdi7u/s320/wherethehellamigoing.jpg" width="319" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Where the Hell am I Going?</i> by Andy Lord</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "Georgia","serif"; font-size: 12.0pt; mso-ansi-language: EN-US; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">Because in their
urge to fetter the people, to gain complete control over them and assure itself
of their tithe, the church – no matter if it claims to follow Jesus or Mohammed
– has identified as its most important principle that thou shalt have no other
gods before me.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "Georgia","serif"; font-size: 12.0pt; mso-ansi-language: EN-US; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">Heresy has been raised
to become the ultimate sin, the only unforgiveable sin, the sin that with
absolute certainty will send the sinner to the eternal fire.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "Georgia","serif"; font-size: 12.0pt; mso-ansi-language: EN-US; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">And here we have
the paradox. For the one staggering on along the narrow road of the Christian
priest will inevitably end up in the Muslims’ Hell. And the one who painstakingly
advance on the equally narrow road of the Muslim mullah will with the same
absolute certainty find himself in the Christians’ Hell.<o:p></o:p></span></div>
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "Georgia","serif"; font-size: 12.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: EN-US; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">Which leads us to the natural follow-up question: If all roads lead to
Hell – one hell or the other – why not choose to walk the broad road instead,
and have some fun on the way?</span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-50687212445747040262018-08-10T10:57:00.001-07:002018-08-10T10:57:38.349-07:00Dawn of Dystopia<i style="background-color: white; color: #333333; font-family: georgia, serif; font-size: 16px;">För svensk text, gå <a href="https://cosmosaccordingtolongandy.wordpress.com/2018/06/06/vart-i-helvete-ar-jag-pa-vag/" target="_blank">HIT</a></i><br />
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">There were
those who warned.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Early.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">And later.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Many wrote,
well and clearly worded articles or spontaneous posts in social media, that we
had to do something.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Yes,
gradually there were almost nobody who hadn’t heard the warnings.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Still
nothing happened.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">The typhoons
along the Tropic of Cancer started to come… not just during late Summer and
Fall but, soon, all year round.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">The
consuming fires in Australia got worse by every Summer.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">New York and
Boston were cut off in a terrible snow storm – in May. In Arctic Europe snow
melted in the beginning of March. Skiing competitions were cancelled.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Still
nothing happened.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Fiji… Samoa…
Vanuatu… the Maldives… disappeared.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">The
countries of South occupied the rostrum in the UN building, Angelina Jolie
travelled across the world giving inflammatory speeches.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">But nothing
happened. The oil continued to flow in the fuel tanks. The cole continued to warm
the buildings. The advertising agencies continued to produce cheerful
commercials or jingles that were running, day and night, on television and
radio:<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Consume
more! Buy now, pay later!<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjb5MrxKICNkHwTOD11Kk3mWFybee9g8F4Y1b4AQAinlzlz5mTOrzPszcNJnyQ0lmovsEOAaA2EXOcf7ADq9g-9jxU1_zbFI3REsc9HHwMw8pugfHI-TL7LilMXZCirmC0WSfrvpPsK8F2v/s1600/dawn_of_dystopia.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1324" data-original-width="1600" height="264" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjb5MrxKICNkHwTOD11Kk3mWFybee9g8F4Y1b4AQAinlzlz5mTOrzPszcNJnyQ0lmovsEOAaA2EXOcf7ADq9g-9jxU1_zbFI3REsc9HHwMw8pugfHI-TL7LilMXZCirmC0WSfrvpPsK8F2v/s320/dawn_of_dystopia.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Dawn of Dystopia</i>, by Andy Lord</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Then one
day… a tiny rivulet started to wind its way southwest from the Siberian
steppes. A rivulet of poisonous matters that had been frozen into the tundra
for thousands of years.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">At the same
time, a 2000 kilometers wide, ten kilometers thick block of ice came off the
Weddell Sea in Antarctica. It moved northeast with the water currents and
melted along the way.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">From
opposite directions they came – the melting water and the methane river, and
they crashed right into the heart of civilization.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Then, only
then, when the white man’s home and cultural heritage lay in ruins, the leaders
and those who were in command reacted.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">Then, when
it was clear that it was their own population who would be forced to flee –
with no cars, no electricity, no food or accomodation – a small group was
appointed to lead the search for new land.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">The members
of the group were equipped with the old, still functioning weapons, fetched
from their hiding places, and with the ancient knowledge that secretly had been
transmitted, by oral tradition, from mother to daughter.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;">They got
unexpected assistance from the proud but shy people of the large pastoral
forests, when they set out, in the Dawn of Dystopia.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 107%;"><b>Andy Lord</b></span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-53790175951283548872018-07-12T10:48:00.001-07:002018-07-12T10:49:31.438-07:00...and the sky lit up<br />
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;"><i>För svensk text, gå <a href="https://cosmosaccordingtolongandy.wordpress.com/2018/05/05/och-himlen-lystes-upp/" target="_blank">HIT</a></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="color: #333333; font-family: "georgia" , serif; font-size: 12pt;">She knew she
couldn’t go back.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">She knew that
everything that up to now had been her life, was gone.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="color: #333333; font-family: "georgia" , serif; font-size: 12pt;"><b>She had heard</b> of
the fights for months, first through reports on the radio, later from friends
who had returned from the fighting area. Returned, for the fighting took place
far away from her town… maybe even in another country, she wasn’t sure. One
group was fighting another, but it had nothing to do with her or her dear ones.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">Their lives went
on as usual. She got up in the morning, made porridge, woke the oldest girls,
who were going to school, made sure they ate their breakfast. Made sure they
looked proper in their uniforms, brushed their hair and braided it.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">By then, her
husband had already walked over to the square and sat on the flatbed truck, with the other men, to go out to the fields for the working day. Before,
when she was younger, she had sometimes joined them, to serve the men lunch.
She knew that the trucks took the winding, dusty road past the old tree with
its peculiar outgrowth. "The pregnant tree”, one of the girls had called
it.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">When Shirin and
Samira were on their way to school she tiptoed into the room where the boys
were sleeping. She studied their faces, peaceful and lively at the same time –
maybe in the middle of an exciting dream – where they lay, slumped all over the
bed. She smiled and slid carefully down beside them, felt their bodies against
hers, until they awoke or until the youngest one, in the adjacent room, where
she and her husband also had their bed, woke up and started to make herself
heard.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">Later, when Mahmoud
and Youssef had run across the street to play with their cousins, under the supervision
of their grandpa, she had taken her youngest to her breast. Although she had
stopped breast-feeding her, both she and Fatima appreciated those moments of
carefree nearness.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="color: #333333; font-family: "georgia" , serif; font-size: 12pt;"><b>The president</b> in
the capital is a despot, an evil man! some of the men with whom her husband had
coffee in the evenings said. And one of the women could tell of a relative of
hers, who had been manacled and thrown into a prison cell because he had dared
to question something the government had done.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">Those are
bandits rebelling against our leader, elected by the people! others said. They
come from the other side of the mountains and they have support from another
country, and they want to introduce a barbarian regime that we haven’t had for
a hundred years. If they win the war, your daughters won’t be able to go to
school anymore, Umm Ahmad said. You will be forced to wear a niqab and throw
away all your beautiful clothes.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="color: #333333; font-family: "georgia" , serif; font-size: 12pt;"><b>One late evening</b>
when the children had gone to sleep, she stepped out on the street. The day had
been warm and she enjoyed the cool of the night. She looked at the rough walls,
the irregular cobble stones on the ground, the houses further down the street.
Everything was so familiar she would have been able to draw it all,
blindfolded.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">Then she noticed
how the sky lit up, faintly, for a moment. And then she could sense a rumbling
sound far away. She felt her heart beating fast in her chest and held her breath
– to calm down, and to see if there was more to come. She could see, or hear,
nothing more, but she sensed a shadow behind her and turned. It was her
husband, who had joined her, and she understood that he had heard and seen the
same as she had.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">They are far
away, he said. They are still far away.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">She closed her
eyes and thought about her children, whose lives had just begun. And she
thought about the children in that place where the sky had just lit up and from
where the rumbling sound had come. Those children must be terrified now, she
thought.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">He put his arm
around her and brought her inside. They went to bed, she saw the outlines of
Fatima’s body in the cot next to their bed. She embraced her man and he
penetrated her with a sincerity she hadn’t felt in a long time.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;"><o:p> <table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHk5fZQ-8_Q8uv_kH7JAzKhx6T2n1A25pgLnWdzAxUVcVhwXSI0wozx6M-fhN8c_rBCm2BmQjVKAhRmby1-70Wf96I7kKMKu4NUb2QjMOwA1sHETUd064hKM74d_HMT7If87R-trI3tTlf/s1600/shades_of_yellow.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1574" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHk5fZQ-8_Q8uv_kH7JAzKhx6T2n1A25pgLnWdzAxUVcVhwXSI0wozx6M-fhN8c_rBCm2BmQjVKAhRmby1-70Wf96I7kKMKu4NUb2QjMOwA1sHETUd064hKM74d_HMT7If87R-trI3tTlf/s320/shades_of_yellow.jpg" width="314" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Shades of Yellow</i>, by Andy Lord.</td></tr>
</tbody></table>
</o:p></span><b style="color: #333333; font-family: Georgia, serif; font-size: 12pt;">They have taken</b><span style="color: #333333; font-family: "georgia" , serif; font-size: 12pt;">
our neighbor town! Umm Ahmad was short of breath as she came in through the
door. They dragged men, women and children out into the streets and killed
them! Hundreds have run away!</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">She met her
daughter’s gaze. Shirin, the oldest, sat at the table doing her homework. She
put down her pencil and said: Mom, I don’t want to go to school. I wanna stay
at home. She walked over and sat down next to the girl, stroked her hair behind
one ear, caressed her cheek. </span><span style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">You have to go to school. You have to learn things. </span><span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">Because knowledge is the only thing that can save us!<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">Her daughter
stared intensely at her for a while. </span><span style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">Then she nodded and grabbed the pencil
again. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="color: #333333; font-family: "georgia" , serif; font-size: 12pt;"><b>The soldiers</b>
were marching along the street in an endlessly long line. Mahmoud and Youssef
ran out to look at their guns. She took her sons by the hand, stood with them
in the doorway. All the neighbors were outside their houses. Nobody said a
word.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">We will protect
you, said the commander. Don’t worry. As long as we are here, you are safe.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">Then: We need
beds in your homes. Share your food with the soldiers. They are here to protect
you, surely that’s the least you can do for them.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">She heard from
the women that one of the wives down the street had been forced to accept getting
intimate with the soldier sleeping in her house. She didn’t dare to object and
her husband didn’t dare either.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">When will
someone come in here? she asked herself. When will a soldier enter our home and
force himself upon me, maybe in front of my children? She didn’t dare to talk
about it with her husband.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="color: #333333; font-family: "georgia" , serif; font-size: 12pt;"><b>Then came the
night </b>when the battle for the town started.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">She heard
noises, one more terrifying than the other, that she couldn’t identify. And it
wasn’t faint rumbling anymore, like the other nights, the noises were as loud
and piercing as if they came from somewhere inside her own house.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">Her husband was
talking and she knew that he explained what the noises were, but she didn’t
understand what he said, couldn’t take it in, couldn’t register it. She moved
in a circuit, lap after lap, between the girls’ room, the boys’ room and her
own bedroom where Fatima was sleeping in her cot.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">If one of the
children moved, cried, opened its eyes, she would caress their hair, kiss them
and say: The soldiers are here, they protect us. Sleep my darling.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="color: #333333; font-family: "georgia" , serif; font-size: 12pt;"><b>Somehow,</b> the
night passed and it was morning.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">Worn-out, with
lack of sleep, she mechanically made the porridge and, while her husband stoic
went out to take the truck to the fields, she woke the girls.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">They saw, like
she did, when they looked out through the window, that Umm Ahmad’s house was
gone. A pile of stones, wooden beams and twisted iron rods were all that was
left of the woman’s home.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">Mom… Samira had
a worried look as she stood in the doorway with the satchel on her back.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">You’re safe in
school. No one would even consider bombing a school. Off you go!<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="color: #333333; font-family: "georgia" , serif; font-size: 12pt;"><b>The boys had</b>
their breakfast and walked across the street to play with their cousins. She
was alone with the little one.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">Then they
returned, the sounds that she now knew were airplanes, airplanes carrying
bombs. And those other sounds, when bombs hit their targets… or hit something
else than their targets, for example a school.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">Run! Somebody called down the street. </span><span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">They will be here within an hour! Run!<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">We are safe
here, grandpa said. Our house is solid.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">The teacher has
taken the children to the pregnant tree, somebody said.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; margin-bottom: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">Stricken by
panic she collected some bread, dried meat, oil and a few other things in a
bag. She put Fatima in her reins and fastened it to her back. Then she left her
home, walked down the street and out of town. She didn’t want to watch the
black smoke rising from where she knew the school had been. She didn’t want to
turn around as the planes came back and dropped their load on her street. She
didn’t want to look at the destroyed road leading out to the fields.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 18.0pt; mso-margin-top-alt: auto;">
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;">She didn’t want to leave. But she had no choice.</span><br />
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;"><br /></span>
<span lang="EN-US" style="color: #333333; font-family: "georgia" , "serif"; font-size: 12.0pt;"><b>Andy Lord</b></span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-65879074002290406422018-06-01T02:27:00.000-07:002018-06-01T02:27:10.205-07:00The Blue Lady's Tale<i>För svensk text: gå <a href="https://cosmosaccordingtolongandy.wordpress.com/2018/04/18/den-bla-damens-berattelse/" target="_blank">HIT</a>.</i><br />
<br />
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">I wasn’t
ready for you coming... and even less for you going.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">It was
November when I first looked into your eyes, at the coffee shop where I was
doing hours. You came in and just sat down by a table… you didn’t realize you
were expected go over to the counter and place your order. Or you didn’t care.
Maybe you weren’t even planning to buy anything when you stepped in.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">My
colleague, a square, slightly fierce mother of four, finally marched over to
your table and informed you, a bit haughty and patronizing, that you had to
order at the counter. Still looking at your cell phone you sauntered over and –
after having stood there immovable for so long that my colleague had already
inhaled to, now definitely fierce, haughty and patronizing, urge you to order
or leave the premises – with the blink of an eye took in the limited selection
of cookies, pies and loaves of French bread.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">”A piece of
pineapple pie and a coffee, please.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">I was the
one bringing the coffee and the pie to your table. I was gazing at the snow
falling outside, wishing I was somewhere else, like Florida or the Caribbean,
while I put the cup of coffee and the plate with the pie on the table in front
of you. Quite unexpectedly you looked up at me, our eyes met… and the rest of
the world disappeared.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">I don’t
know if it disappeared to you too. Probably not entirely, because then you
would still be here, wouldn’t you? But partly, I’m pretty sure. Because it
wasn’t just me that froze there, like paralyzed in a thought, but you as well.
I noticed how you, like me, were caught off your guard, were free falling
through mental space. But you composed yourself before I did:<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">”Thankyou
Miss.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">I don’t
recall how I managed to return to my place behind the counter, suddenly I just
was there... and still, ninety-nine percent of my conscience was left with you,
refused to leave. Although I did everything to put my mind to the order of 50
pies that would have to be prepared during the afternoon, or what I should get
for my aunt’s birthday, or even the snow that kept falling, my whole inner
focus was on your gaze, that had met mine. There was an invisible thread between
us, growing stronger each moment.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">You were
standing outside the book store next door waiting when I left work. As if in
slow motion, I walked the twelve steps over to you. Your trench-coat protected
you against the wind and the flames in your eyes warmed me.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">”Never
before” you said in your strangely dark blond voice.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
”Me neither” I breathed.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">You told me
you were in town temporarily, you had rented a room in a boarding house for a
month. When that month had gone you paid for another month. After that, you
stayed with me.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">You did
research for a book, you said. And I thought, yes, there is much to write about
in this town, with its long and many-colored history.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">”You’re a
part of this town, that I wanna write about” you said, and you made me grow,
become significant. I would be a part of your book, I thought, and smiled at
the idea. I started to wonder how you would describe me, and what part in the
story I would get.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">Soon we
started to explore each other’s bodies. We were both unaccustomed to it. In
that sense, and only in that, we were equal.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjy8kjQQjCl6w8X4DxAUnUNN0IpaE-osR6qIcxqZRtVkKBGwcNFgb_hrWuTtbIhNzni02lwpHb2c0irVwWPFZuzXtqtKr9-MTBZVZuw98Cn_Kye6eejSadaaaCXBSucb_LpQloavKl576hx/s1600/blue_painting_klar.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1183" data-original-width="1600" height="236" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjy8kjQQjCl6w8X4DxAUnUNN0IpaE-osR6qIcxqZRtVkKBGwcNFgb_hrWuTtbIhNzni02lwpHb2c0irVwWPFZuzXtqtKr9-MTBZVZuw98Cn_Kye6eejSadaaaCXBSucb_LpQloavKl576hx/s320/blue_painting_klar.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>The Blue Lady</i>, acrylic by Andy Lord</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
The coldest
period, in late January and early February, was the best time. I went to work,
and when I came home you were there. We kept each other warm in my drafty
apartment. You cooked, mostly various soups, and we ate it from steaming bowls.
Then we made love, over and over again.</div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">During the
weekends we walked out to the lake and looked at the mountain. You were
fascinated by it, and I, who had seen it ever since I was little, learned to
really appreciate it. And we hid from the wind behind the big tree; the tree
with its very special outgrowth in the middle of the trunk. <i>The pregnant tree</i>, you called it, and we
hugged it, bit by bit in a ritual movement until we had done a full lap around
it.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">It was so
painfully easy to get used to having you there, in my apartment, in my life. It
was as if you had always been there, and therefore would always remain. But it
wasn’t to be.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">When the sun
rays of spring started to warm the ground, the houses, the people, you became
restless. You stopped, gradually, to eagerly tell me about your latest idea for
the book. And when I asked about it you got at first uncertain and your eyes
got shifty, then you became avoiding, and then irritated.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">So I
stopped asking. I cooked – your soups vanished with the winter – and we ate in
silence. I watched TV, you were busy with your cell phone. Sometimes you smiled
looking at it, and I wondered who you were smiling at.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">At the same
time you could be just as loving as before, and just as hot and wonderful
between my sheets. And sometimes you would say things like: “Let’s go to Italy
this summer! </span>Or Spain! <span lang="EN-US">We
could sit at the streetside cafes by the beach, drinking coffee. Or stand on
the hotel balcony watching the sun set.” And I believed you, and looked forward
to our journey.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">Or: ”We
could open a culture cafe together. You make the food, I arrange interesting
lectures and exhibitions. It will be a great success!” And I could see that
cafe before me, crammed with enthusiastic, dedicated guests.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">Then you
entered the coffee shop that Wednesday, just before closing time. You hadn’t
been there since that first day, so I immediately wondered why you came. Then I
noticed you were carrying your suitcase. I was petrified while my colleague
walked over to your table – obviously not recognizing you. I heard, with a
strange echo, how she informed you that you should go to the counter to place your
order. I couldn’t hear your reply but she returned and looked at me with a
blank expression:<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">”The
customer wants to speak to you.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">My legs
barely took me over to the table, and when I got there I just collapsed on the
chair opposite yours. I realized, with blinding clarity, what was happening,
that you were leaving, that what I thought would last forever, had been just a
parenthesis of your life.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">You looked
at me and I desperately tried to drown myself in your sea weed-blue eyes. And I
looked at your mouth, that had kissed mine, and every line on your lips was so
familiar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">”I have to
move on. I’ve had... a proposition, a contract, that looks very intriguing.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">I closed my
eyes, I would have closed my ears too if it had been possible. I didn’t want to
see anything, nor hear anything. I felt your fingers down my cheek, gently
touching my earlobe, wiping away a tear that obviously fell from my eye.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="EN-US">I lean
against the comforting trunk of the tree, feel the huge, ancient body sharing
its healing warmth. And on the other side of the lake, the mountain, a silent
but solid pledge that there is a bigger perspective, and I’m a part of it.<o:p></o:p></span></div>
<span lang="EN-US" style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: SimSun; mso-fareast-language: ZH-CN;"><br /></span>
<span lang="EN-US" style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: EN-US; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: SimSun; mso-fareast-language: ZH-CN;"><b>Andy Lord</b></span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-43556401378454988012018-05-31T10:14:00.001-07:002018-05-31T10:14:36.605-07:00En comeback i egen sakUnder en tid, drygt tre år för att vara mer specifik, har det varit, hrm... stiltje på den här bloggen. Jorden har snurrat sin bana trogen och vårt solsystem har fortsatt på sin väsentligt längre och, åtminstone för våra sinnen, mer subtila färd runt Vintergatans centrum.<br />
<br />
Tavlor har målats, skulpturer har huggits och människor har bevistat utställningar där (en del av) dessa verk har visats.<br />
<br />
Nu kommer det dock att bli ändring. Kanske inte på planetens eller solsystemets rörelser, eller - förhoppningsvis - på skaparglädjen hos kreativa personer. Men på bloggen. För under den närmaste tiden kommer en av oss (Anders) att publicera texter och/om målningar. Egna målningar, vilket förstås kan verka lite förmätet. Men sådan är nu en gång konstnärssjälen och jag inbjuder er till att åka med på denna lilla tvärkonstnärliga resa.<br />
<br />
Det blir, om ordet kan tillåtas och begripas, en essensialisering av <b><span style="color: #cc0000;">L</span><span style="color: #134f5c;">ord&Bild</span></b>, som är namnet på min hemsida.<br />
<br />
Och det värsta av alltihop är, att det kommer att ske på engelska!<br />
Men varje inlägg kommer att kompletteras med en länk till en plats i cyberrymden där texten kan läsas på svenska.<br />
<br />
Vi börjar imorgon!<br />
<br />
<b>Anders Lord</b><br />
<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-52400163448368143392015-04-20T12:05:00.000-07:002015-04-20T12:05:28.688-07:00Konstens gäckande dans med verkligheten<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Konstbegreppet,
denna svårfångade fågel, fortsätter att hålla mig sysselsatt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Jag har,
vilket framförts på detta forum, tidigare nått fram till följande definition av
vad som är konst: Om konstnären påstår att något är konst, så är det konst.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Någonstans
tycker jag fortfarande att det är så, men samtidigt inser jag att denna
definition – liksom förmodligen vilken annan som helst – har sina problem. Ett
enkelt exempel kanske kan åskådliggöra detta:<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Två grannar
i ett villaområde tar hem grus, lite hönsnät och en säck cement. Så konstruerar
de, på var sin sida om tomtgränsen, var sin klotformad skulptur som de ställer
innanför infarten. De vattnar dem ordentligt och låter dem torka.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">”Det var väl
fina konstverk vi gjorde” säger den ene till sin granne när de en kväll står
och betraktar sina skapelser.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">”Konstverk?
Det här är väl för fan inte konst!” utbrister den andre.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Jaha, där
står vi, med två verk, utförda av människor – verk som inte hade funnits där om
inte dessa människor hade skapat dem. Den ene ’konstnären’ tycker att han har
gjort ett konstverk, den andre tycker det inte. Vem har rätt? Kan vi tvinga
någon av dem att ändra sin ståndpunkt? Kan det ena klotet vara ett konstverk
medan det andra, i princip identiskt, inte är det?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Här kom vi
också in på en annan konstdefinition som finns <i>där ute</i>; konst är det som naturen inte själv har skapat, det som
inte hade funnits om inte människan tagit ett initiativ och skapat det. (I
samma andetag kallas ofta naturen för den störste konstnären.) Med andra ord,
det som är konstgjort.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Denna
definition har förstås oerhörda problem. Atombomben skapades av människan, är
den då ett konstverk? Konst behöver naturligtvis inte vara vacker, inte ens
positiv i någon mening, men i alla fall… Här vänder det sig i magen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Men kanske
kan vi komma runt det problemet, genom att göra en avgränsning: Det som används
i vårt (dagliga) liv, det som vi skulle kunna kalla verkligheten, det är inte
konst. Konst är sådant som ’bara’ finns där för att titta på, alternativt
uppleva med flera av våra sinnen. Hur funkar en sådan definition, tro?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Då blir vi
av med en massa saker som vi inte behöver se som konstverk – smörgåsar,
toalettpapper, bilar, astmamedicin, tågbiljetter… och atombomber. De tillhör
verkligheten, de är till för att användas, inte för att beundra eller ge en
konstupplevelse.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Men… tänk om
smörgåsen är komponerad efter alla <i>konstens</i>
regler, med en glänsande sillbit vilande på fyra äggovaler, och en läcker
vindruva tronande på en tandpetare nedstucken i en hoprullad ostskiva, allt på
en bädd av fräsch sallad? Eller om toalettpapperet är dekorerat med de finaste
blomstergirlanger – vilka med jämna mellanrum under rullens gång visar sig vara
en flickas hårslingor? Är dessa ting då inte konst? För vi kan mycket väl tänka
oss att den som desajnat smörgåsen respektive toalettpapperet har känt sig som
en konstnär. Kan vi äta upp vår konst, eller torka oss där bak med den?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Och en
installation, eller ett performance. Är de ’verklighet’, eller är de konst? (Det
naturliga exemplet att ta fram här är väl den famösa konststuderanden Anna
Odell som spelade psyksjuk och satte igång en omfattande utryckningsinsats av
räddningsfordon och personal.) Konst! utropar nog väldigt många, inte minst de
som själva utför installationer eller performance. Men samtidigt, och inte bara
i fallet Odell, blir de till en del av verkligheten – som dock förvisso försvinner
när objekten/subjekten plockas/går från platsen, i motsats till busshållplatsen,
vilken antagligen finns kvar där vi lämnade den när vi kommer tillbaka nästa
dag.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><br /></span></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigEmeIEetsl3qeAN4c517NrZdV64ZAISS95_jn7GUgASJc0RKX0xKk85w3Ey2WZFAoNnoXS_MUvCbglgx0bgzVdxNRJRmb71zDGvWbpZi1fG3raHGb57HAWBqtP1o-QxVaYVwYdQcy5leD/s1600/niobiddotter1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigEmeIEetsl3qeAN4c517NrZdV64ZAISS95_jn7GUgASJc0RKX0xKk85w3Ey2WZFAoNnoXS_MUvCbglgx0bgzVdxNRJRmb71zDGvWbpZi1fG3raHGb57HAWBqtP1o-QxVaYVwYdQcy5leD/s1600/niobiddotter1.jpg" height="320" width="170" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Den flyende niobiden, har stått kvar i mer än 2000 år.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Finns det en
tidsaspekt i konstbegreppet? Men nej, det håller inte heller. Skulpturer från
det antika Rom och Grekland har stått kvar mer än 2000 år. Och försvinner
faktiskt installationen eller det performance som ägt rum? De finns ju kvar,
förmodligen, i form av dokumentation av något slag. Och, i sammanhanget, är
mandala konst? Ett mandalaverk förstörs ju i samma ögonblick som det är
färdigt!<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Konstbegreppen
kretsar kring varandra i ständigt undanglidande manövrer. De kastar sig in i
och ut ur ’verkligheten’, till synes på måfå. Vi försöker förtvivlat att hitta
mönster i rörelserna.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Konst och
politik. Hur hör de ihop, eller skiljer sig från varandra? Odell igen… Lars
Vilks… igen… Kan jag iscensätta en politisk manifestation, happening…
performance… (till skillnad från att måla en tavla där jag visar hur de rika
njuter av livet medan de fattiga stängs ute) och kalla det konst? Ja, jag kan
kalla det konst, men är det rimligt att göra det?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;">Är det i slutändan 'konstnärens' teknik eller arbetsmetod </span><span style="font-size: 18.6666660308838px; line-height: 21.4666652679443px;">–</span><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"> måleri, skulptur, foto, sig själv (och andra) </span><span style="font-size: 18.6666660308838px; line-height: 21.4666652679443px;">–</span><span style="font-size: 14.0pt; line-height: 115%;"> som avgör om något är konst? Och i så fall, hur länge gäller ett konstbegrepp? Hundra år? Ett år? Eller bara tills nästa 'verk' når fram till sin första betraktare?</span></div>
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: SimSun; mso-fareast-language: ZH-CN;"><br /></span>
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: SimSun; mso-fareast-language: ZH-CN;"><b>Anders Lord</b></span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-53255538407147505252014-01-10T06:30:00.000-08:002014-01-10T06:42:00.185-08:00Så du säger att det inte är konst? Då måste det vara konst!<h3 style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: large;">Ett egalitärt
alternativ till det institutionella konstbegreppet</span></h3>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Tyvärr fungerar
konstbegreppet ungefär som en piedestal. Konst är fint, eller
åtminstone finare än sådant som inte är konst. Sedan Marcel
Duchamp ställde ut sin förargliga pissoar, har många andra
konstnärer gjort liknande försök att riva ned piedestalen, utan
att lyckas. Den amerikanske konstnären Dan Colen gör till exempel
målningar som ser ut att vara dukar nedbajsade av fåglar, men
piedestalen står kvar och hans skitkonst värderas till
miljonbelopp.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Samtidigt som vissa
försöker riva ned piedestalen, eller åtminstone skita ned den,
försöker andra ta sig upp på den. Nya uttrycksmedel brukar till en
början inte betraktas som konst; foto var inte konst, liksom film,
serier och datorspel heller inte var konst. Simpel underhållning
anses inte platsa på piedestalen, men det dröjer sällan länge
förrän någon med konstnärliga ambitioner tar sig an ett nytt
medium och det kommer propåer om att det nya ska släppas in i
kulturens finrum. Datorspel är visst konst! Liksom serier, film och
foto är konst. Som om själva mediet eller materialet skulle spela
någon roll.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Problemet är det
kulturella rummets förmodade finhet och höjden på konstens
piedestal. Inte hjälper det att skönhetsupplevelser ersatts av
fulhetsupplevelser, att rummet är nedklottrat och luktar piss.
Vadhelst som befinner sig på piedestalen ska dyrkas. Fint ska det
vara och vem som helst släpps inte in.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det institutionella
konstbegreppet gör gällande att konstvärldens etablerade
institutioner, alltså gallerier och museer samt enskilda curatorer,
konstteoretiker, kritiker och konstnärer, avgör vad som är konst.
De får fungera som dörrvakter till finrummet.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Som motpol till denna
tämligen elitistiska syn, vill jag föreslå ett egalitärt
konstbegrepp med fokus på konstens faktiska funktion. Principen är
egentligen densamma; i utställningshallen blir vad som helst konst
när vi betraktar det som konst, oavsett vad det annars skulle kunna
vara. Men jag vill flytta fokus från utställaren till publiken.
Konst är det vi betraktar som konst, det vi tänker på som konst
och det vi talar om i termer av konst.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vad som är konst eller
inte, beror helt enkelt på hur vi förhåller oss till det.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Leonardo da Vincis <i>Mona
Lisa </i>är ett konstverk i sin funktion, det vill säga när vi
betraktar verket, tänker på det eller talar om det i termer av
konst. Utan publik är Mona Lisa bara en duk med färg på, liksom
Marchel Duchamps <i>Fontän </i>bara är ett meningslöst stycke porslin.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i>Mona Lisa </i>blev alltså
inte konst genom att Leonardo målade, utan genom att han också
betraktade sitt verk. <i>Fontän </i>blev konst när Duchamp kom på att han
kunde betrakta pissoaren så. Här är avsändaren också den
ursprungliga mottagaren; först i publiken är konstnären själv,
liksom författaren är sin första läsare.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Att påstå att något är
konst, innebär att placera det på konstbegreppets piedestal, vilket
får oss att betrakta det på ett alldeles speciellt sätt; vi blir
öppna och mottagliga för intryck och samtidigt extra kritiska och
ifrågasättande. Konsten får oss att både känna och tänka efter.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Att påstå att något
<i>inte </i>är konst, fungerar paradoxalt nog precis likadant. För att
kunna bedöma ett sådant påståendes riktighet, måste vi nämligen
betrakta den påstådda ickekonsten just på det speciella sätt vi
brukar betrakta konst. Och då blir detta något oundvikligen till
konst i sin funktion.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Sammanfattningsvis ser min
definition av konstbegreppet ut så här:</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<h3 style="margin-bottom: 0cm;">
Konst är något som:</h3>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">1. <a href="http://artikulera.blogspot.se/2013/09/konsten-ar-alltid-konstgjord.html" target="_blank">är konstgjort.</a></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">2. <a href="http://artikulera.blogspot.se/2013/09/konsten-maste-vara-markvardig.html" target="_blank">är märkvärdigt på något sätt</a>.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">3. <a href="http://artikulera.blogspot.se/2013/10/konsten-ar-obegriplig.html" target="_blank">väcker frågor.</a></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">4. <a href="http://artikulera.blogspot.se/2013/12/konsten-vacker-kanslor.html" target="_blank">väcker känslor.</a></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;">5. av någon påstås vara
eller inte vara konst.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Huruvida det sedan är bra
eller dålig konst, är en helt annan fråga.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<b>David Ottvall</b></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-55786594490177749062013-12-27T07:09:00.000-08:002013-12-28T01:03:13.171-08:00Konsten - i vems tjänst?<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]-->När konstnären Ernst Billgren sitter i en tevesoffa och
berättar, inför lagom ”chockade” studiovärdinnor, att han använder varje pensel
endast för att dra ett enda streck, sedan tar han en ny, vad är det ett tecken
på? Vad säger det om konsten och om konstnären?
<br />
<div class="MsoNormal">
Att försöka förstå och förklara konst från sin egen tid kan
vara vanskligt – men detsamma gäller egentligen att försöka tolka konst från
äldre tider, om än av en annan orsak.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Med facit i hand, som det brukar heta, kan vi nu dela upp
äldre konst i olika, mer eller mindre distinkta, perioder och stilar. Det
problem vi då ställs inför är, att delar av all den konst som producerades
under dessa olika perioder har försvunnit. För perioder långt tillbaka i
historien har förmodligen det allra mesta förstörts på olika sätt, och därför
vet vi inte om de bedömningar vi gör av perioden i fråga faktiskt är riktiga.
När vi, å andra sidan, försöker beskriva vår egen tid tvingas vi ta hänsyn till
att den inte, så att säga, är över ännu. Den ligger alltför nära för att vi ska
kunna betrakta den utifrån och därmed någorlunda objektivt.</div>
<div class="MsoNormal">
Med den kunskap vi har brukar vi dra en ganska skarp
stilmässig skiljelinje mellan medeltiden och renässansen. Tidsmässigt infaller
detta skifte under en lång period, med början i Italien på 1400-talet men långt
senare i norra Europa. Det finns ett antal parametrar som karaktäriserar
skiftet, och de handlar såväl om stil som om inställning till konst – och till
konstnären.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Renässansen ser centralperspektivets genombrott – den
brokiga, krokiga medeltiden avlöses av dimensionell perfektionism. Idealet blir
en renhet vars ursprung man tyckte sig finna i antikens Rom och Grekland.
Medeltiden försågs med en smutsighetens stämpel – något som, för att leka med
ord, känns fullständigt barockt för den som någon gång gått in och upplevt den
strålande magin i en gotisk katedral.</div>
<div class="MsoNormal">
Motiven i konsten förändras gradvis. Den religiösa konsten
minskar i betydelse – sakta men säkert. Och samtidigt händer något med själva
konstnärsrollen. Ur det oftast anonyma kollektiv som mer eller mindre
hantverksmässigt och gemensamt skapade medeltidens konstverk, träder nu den
enskilde konstnären fram. Han, för det är oftast en han, börjar uppmärksammas –
han blir en stjärna. Hans fokus förflyttas från att förhärliga Gud till att
förhärliga sig själv.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYk87vB42CwrueDiTq4qlrq9cWUVAp7m6CLFNUMMdsn6i209YimiYNEGGuJIvF4N73mfE_hxdTomOD2NYbQAZaUlBA11ldiH-jSv20cpn14HlAND1g_2pPoPT22xnfc4Bkwh4QKyg8GOAH/s1600/albrecht+durer.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYk87vB42CwrueDiTq4qlrq9cWUVAp7m6CLFNUMMdsn6i209YimiYNEGGuJIvF4N73mfE_hxdTomOD2NYbQAZaUlBA11ldiH-jSv20cpn14HlAND1g_2pPoPT22xnfc4Bkwh4QKyg8GOAH/s320/albrecht+durer.jpg" width="231" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Albrecht Dürer var en de första "stjärnorna" inom konstvärlden.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
Självporträtten blir en genre. Nürnbergkonstnären Albrecht
Dürer var en de första som tyckte om att måla av sitt eget ansikte. Han var
också mycket upptagen med sin egen status, och noterade i korrespondens med en
bekant att medan han på hemmaplan – fortfarande kvar i medeltiden – betraktades
som en av många hantverkare, så sågs han som en ”gentleman” i Italien.</div>
<div class="MsoNormal">
Renässansen, med dess strävan att återvända till ett sedan
länge försvunnet ideal, är ett exempel på hur pendeln svänger fram och tillbaka
genom historien. Det kan vi se exempel på även i vår egen tid – även om det som
sagt är förenat med vissa bekymmer att försöka tolka och kategorisera dagens
konstproduktion.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Idag har den kände konstnären helt andra möjligheter att
excellera i förhärligandet av sig själv och sitt varumärke. Med moderna
transportmedel kan en konstnär och dennes verk i princip visas jorden runt inom
loppet av några veckor. Tevesoffor och diverse kanaler på Internet blir andra
medel att låta höra tala om sig. </div>
<div class="MsoNormal">
I en tidigare artikel på denna blogg (7 november i år) har
jag diskuterat kollektivet, i form av bland annat funktionalismen, under en
tidigare del av 1900-talet och dess motpol av extrem individualism som härskat
de senaste decennierna. Här finns en intressant parallell till skiftet
medeltid-renässans, nämligen den så kallade propagandakonsten som framför allt
fanns i länder som Sovjet och Kina.</div>
<div class="MsoNormal">
Här får konstnären och dennes ego stå tillbaka för ett annat
syfte, att förhärliga staten – inte längre Gud och religionen, som på
1300-talet, men en storhet som på många sätt fyllt samma funktion. Här är vi
tillbaka i den anonyma hantverkstan, där arbetslaget framställer de konstverk –
ofta gigantiska posters – som visar landets ledare eller glada arbetare i
”folkets” tjänst.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj26Clat-FgC9xu7IfIJhAgD2quP6ejUll2dBUvplZRpwIJUoshrPK5Cn5pCJ_CnK7bx9ejsHeImRbENkej4kIDZRfnG6q8uIEeOm1ww9MuZ_eYUzqI4tJWK9sfEF2NQUIW5BLQVwXRBY7T/s1600/nordkorea+poliskvinna.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj26Clat-FgC9xu7IfIJhAgD2quP6ejUll2dBUvplZRpwIJUoshrPK5Cn5pCJ_CnK7bx9ejsHeImRbENkej4kIDZRfnG6q8uIEeOm1ww9MuZ_eYUzqI4tJWK9sfEF2NQUIW5BLQVwXRBY7T/s320/nordkorea+poliskvinna.jpg" width="260" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Nordkorea är troligen det enda land där propagandapostern med glada funktionärer i "folkets" tjänst finns kvar.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
Men om vi fnissar åt de dumma, lättlurade sovjetmedborgarna
på Stalintiden, ska vi komma ihåg att propagandapostern minsann inte bara fanns
där. I varje amerikansk stad och by satt under samma tid Uncle Sam med sin hatt
och sitt pekande finger och texten: <i style="mso-bidi-font-style: normal;">I
Want YOU for U.S. Army</i>.
</div>
<div class="MsoNormal">
Med dessa ord önskar jag dig ett Gott Nytt (Konst-)år 2014.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Anders Lord</b></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-47473500254237355542013-12-20T01:58:00.000-08:002013-12-20T01:58:28.492-08:00Konsten väcker känslor<h3>
I en serie artiklar försöker David Ottvall reda ut vad som är konst och varför det i så fall är konst. <a href="http://artikulera.blogspot.se/2013/09/konsten-ar-alltid-konstgjord.html">Första artikeln</a> konstaterar att konsten alltid är konstgjord, <a href="http://artikulera.blogspot.se/2013/09/konsten-maste-vara-markvardig.html">andra artikeln</a> att den måste vara märkvärdig och <a href="http://artikulera.blogspot.se/2013/10/konsten-ar-obegriplig.html">tredje artikeln</a> att den måste vara i någon mening obegriplig. Här är fjärde inlägget.</h3>
<br />
Konsten ställer alltså
frågor och får oss att se på oss själva och omvärlden med nya ögon.
Men konsten är inte bara en intellektuell övning; minst lika
viktigt är att den berör oss känslomässigt. I praktiken går det
inte att dra någon skarp gräns mellan tankar och känslor, mellan
det intellektuella och det emotionella. Tankar och känslor påverkar
varandra, och ett konstverk väcker båda hos betraktaren.<br />
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Men känslorna kommer före
tankarna. Innan vi börjar analysera ett konstverk, innan vi försöker
förstå, känner vi något inför verket. Känslan varar också
längre; efter att vi slutat analysera, dröjer känslan kvar. På så
vis ligger det emotionella både ytligare och djupare än det
intellektuella.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4WpGOPoy8Ybt0lq9qK7fuy7Uy3JAvzWcOBawRWKi2peyahAAICk7TDFmhrwloyhmI2ymQ1U9sQDAjjT5z319HkxCI2q1Warj0lIgEdXTejw1zuvDpO_32tB9qfJxPlhPfEXg7cl5H0uTW/s1600/munch.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4WpGOPoy8Ybt0lq9qK7fuy7Uy3JAvzWcOBawRWKi2peyahAAICk7TDFmhrwloyhmI2ymQ1U9sQDAjjT5z319HkxCI2q1Warj0lIgEdXTejw1zuvDpO_32tB9qfJxPlhPfEXg7cl5H0uTW/s320/munch.jpg" width="253" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><strong>Edvard Munchs <em>Skriet</em> talar först och främst till känslorna och har blivit ett av världens mest citerade konstverk...</strong></td></tr>
</tbody></table>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRm6Ztbtd9vI3o_ymBBR95L5Pxj24SLZF9GN-rHxwY5gpQQ2w0PGUo9RnbNCwP-MBq5QY0OLnSONTAXz4mjyVtDeQu8XING_tR1NKJK90lbOnrZDbF_u3b7ICjueTjI7vBltOZEYeFSRqR/s1600/julskrik.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a> </div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhW06tUodd_9iHQSGrJKsDq3qDy6bQbu55zhGnAxWOwBvrkvnjK2nlMHNmViXQIOJq3deecidbFykf0jIRod94zruRXV8SynWNVJoDkNWqb2BiGg3Yo3JQiVwxFKAJGR91jDh7JBDKqS1OG/s1600/julskrik.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhW06tUodd_9iHQSGrJKsDq3qDy6bQbu55zhGnAxWOwBvrkvnjK2nlMHNmViXQIOJq3deecidbFykf0jIRod94zruRXV8SynWNVJoDkNWqb2BiGg3Yo3JQiVwxFKAJGR91jDh7JBDKqS1OG/s320/julskrik.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><strong>De som citerar <em>Skriet</em> lägger oftast en intellektuell frågeställning ovanpå den nakna ångest originalet uttrycker. Hur kul är det egentligen med jul?</strong></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den estetiska upplevelsen
har alltid varit viktig. I äldre tider handlade det mest om att
konsten skulle skänka en skönhetsupplevelse; numera kan det lika
gärna vara en fulhetsupplevelse. Oavsett vilket, måste det vara en
upplevelse. Konsten ska beröra oss känslomässigt. Ett konstverk
som inte berör, når helt enkelt inte fram.</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Om konsten förr
förväntades vara vacker och uppbygglig, kan den nu vara både ful
och ägnad att bryta ned tankemönster och föreställningar snarare
än bygga upp. I viss mån handlar det om att nutida konstnärer skyr
det vackra för att deras verk inte ska kunna förväxlas med simpla
dekorationer. Konsten gör anspråk på mer än att bara smycka våra
miljöer. Då handlade det om att höja människan över det
vardagliga. Nu tvingas vi krypa under eller gå åt sidan lika ofta.
Men den känslomässiga beröringen är fortfarande nödvändig för
att engagera oss.</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
God jul!</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<strong>David Ottvall</strong></div>
<h2>
</h2>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-26119906434876086372013-12-13T02:49:00.000-08:002013-12-13T02:51:22.921-08:00Bilden till gud(innan)s ära<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]-->Moderna bilder av en religiös gestalt av något slag är ofta
– vilket vi haft anledning att beröra tidigare på den här bloggen – i avsikt
att defamera henne eller (vanligare) honom. Annat var det förr!
<br />
<div class="MsoNormal">
Flera av de äldsta konstverk som finns bevarade, där motivet
är människoliknande, föreställer en gudom. Och typiskt är att motivet är en
kvinna, en gudinna. En fruktbarhetsgudinna, en modergudinna av något slag.
Skulpturen i ett stenblock vid Laussel i Dordogne, södra Frankrike föreställande
en modergudinna beräknas vara minst 20 000 år gammal. Vi talar alltså om en
period innan inlandsisen drog sig tillbaka för gott.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6OspKiLEyfLJQ4T4Bc25JjvqAUmVmyMmTtd5OgFcskD2YPNNuU344gGjVx90N1b2iLZCUgHpQWTLOAlZaEq7mnEI9FYE4GNGtjZyQpvuRclnsF6RShZS0CoPRs8VhDbwTN_xs5Ed0q7sg/s1600/modergudinna+laussel.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6OspKiLEyfLJQ4T4Bc25JjvqAUmVmyMmTtd5OgFcskD2YPNNuU344gGjVx90N1b2iLZCUgHpQWTLOAlZaEq7mnEI9FYE4GNGtjZyQpvuRclnsF6RShZS0CoPRs8VhDbwTN_xs5Ed0q7sg/s320/modergudinna+laussel.jpg" width="206" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fruktbarhetsgudinnan i Laussel, cirka 20 000 år gammal.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
Ungefär vid samma tid dyrkades Hel som modergudinna i
Norden. Hon representerades av det magnifika, skyddande berget som stod som en
garant mellan människorna som levde på den smala isfria landremsan på Norges
västkust, och den hotande isen i öster.
</div>
<div class="MsoNormal">
I begynnelsen härskade alltså gudinnan. Men ett kliv framåt
i historien visar att hon blev detroniserad. Den manlige guden, i sina olika
manifestationer, tog över. Vad kan det bero på? Vi kan bara gissa. Zeus,
grekernas övergud, är en krigare. Det är även Oden och Tor, vilka steg fram på
scenen här uppe i norr. Jahve ledde israeliterna till seger över babylonier och
andra fiender, och Muhammed anför Allahs trupper i striden mot de otrogna. Var
det människornas ökande konflikter som skapade ett behov av en stark, manlig
soldatgud? Kändes det mer lönande att be och offra till en sådan innan man gick
ut i strid? Den dödande guden har ersatt den skapande gudinnan. Kvar finns, som
en liten tummetott, Jungfru Maria.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
En titt i konsthistorien visar också att (den manlige) guden
har fjärmat sig alltmer från människorna. Fruktbarhetsgudinnan står där rakt
framför oss i all sin härlighet, med pattar och allt. Och de tidiga grekiska
gudarna befann sig också någorlunda nära folket – och hade sina hyss för sig.
Med kristendomens maktövertagande distanserade sig guden, drog sig upp i
skyarna där han, allvarsam, i bästa fall välvillig, kikar ner från bakom ett
moln. Och inom islam har avståndet ökat ytterligare, där får gud och profeten
inte avbildas överhuvudtaget.</div>
<div class="MsoNormal">
Med kristendomens intåg kom också kyskheten – och konsten
blev ett medel att få fram budskapet från kyrkan. Jämför den stolta, nakna
Venus med den väldraperade Jungfru Maria! Kyskheten, som främst ålades kvinnor,
var ytterligare ett sätt – efter gudinnans sorti – att sätta kvinnan på plats.
Hon fick skulden för det så kallade syndafallet och det enda sättet för henne
att få förlåtelse var att avhålla sig från sex. Undrar just om de tänkte sig
att människosläktet därefter skulle fortleva enbart med hjälp av jungfrufödsel?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhghQNsWqpHfUh5evDkWPUlskMKQhGcJ0ccJ9ahb4Xxsh7eSLoAxyDVJFA-m6j8W5jGVCBscT-pFiVRO42MT0swd_HtD1iOMA9mnMEiyz_YaOsqtKGzzL45EQ56lZ3vKqhhF7JEV8IiCDi1/s1600/mary+feeding+christ.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhghQNsWqpHfUh5evDkWPUlskMKQhGcJ0ccJ9ahb4Xxsh7eSLoAxyDVJFA-m6j8W5jGVCBscT-pFiVRO42MT0swd_HtD1iOMA9mnMEiyz_YaOsqtKGzzL45EQ56lZ3vKqhhF7JEV8IiCDi1/s320/mary+feeding+christ.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bilder på madonnan är ofta stela, närmast könlösa. Men det finns undantag, tack och lov.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
Men det finns hopp. Den här underbara bilden hittade jag på
maronites.wordpress.com – tyvärr framgår det inte där vem konstnären är eller
när verket är skapat. Kanske är den ett steg på vägen bort från den dömande,
krigiske guden tillbaka till den frejdiga, skapande gudinnan.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b>Anders Lord</b><br />
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-6130931669067808692013-12-05T01:41:00.000-08:002013-12-05T01:41:13.796-08:00Sara Granér – en av våra mest relevanta konstnärer<h3>
Inget konstgalleri
eller museum kan tävla med kylskåpsdörren</h3>
<br />
Det var kul att Sara Granér,
tillsammans med Liv Strömquist fick Region Skånes kulturpris. Inte
nog med att hon på ett utmärkt sätt kommenterar skevheter i
samtiden, hon når också ut till allmänheten och träffar rakt i
hjärtat, på ett sätt som till exempel Dan Wolgers, skyddad och
instängd bakom en tjock mur av ironisk självdistans, aldrig kan
göra.
<br />
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Ett stort problem för konsten idag är
att den oftast inte betyder något utanför sin egen sfär.
Konstvärlden fungerar i mångt och mycket som ett reservat. Allt är
tillåtet, men inget spelar någon egentlig roll.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Konceptkonstens förhärskande form är
dessutom installationen, en form som bär med sig sitt eget fängelse;
själva otympligheten gör att konsten stannar i utställningshallen.
En installation tar man inte med sig så lätt. Även måleriet är problematiskt för
en konstnär som vill nå ut. En tavla kan man visserligen ta med
sig, men att köpa en oljemålning är en investering. Långt ifrån
alla har råd att betala för kvalitetskonst. Dessutom är upplagan
högst begränsad.
</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
För den som verkligen vill nå
människor i deras vardag, beröra och påverka, finns förmodligen
ingen bättre form än serierutan. Jag vill påstå att riktigt
relevant konst ofta är sådan som kan klippas ut och hängas upp med
magnet på kylskåpsdörren. Och vem är då mer relevant än Sara
Granér?</div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFKKSYzkiRT7mD3bGmSvUFp4koz4IGldqNAzc9uDTp_XTcIk-IjUXQVivs1eKy7AT-esDUpvXZ0AJOp6R7caIgNDUBcV4vF3XWenQJcolm4VVYPbMiNOhyphenhyphenpBOsqXGvWRpCu1r8t9sJOhra/s1600/Sara+Graner.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="282" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFKKSYzkiRT7mD3bGmSvUFp4koz4IGldqNAzc9uDTp_XTcIk-IjUXQVivs1eKy7AT-esDUpvXZ0AJOp6R7caIgNDUBcV4vF3XWenQJcolm4VVYPbMiNOhyphenhyphenpBOsqXGvWRpCu1r8t9sJOhra/s400/Sara+Graner.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><strong>Sara Granérs bildspråk är uttrycksfullt på ett sätt som kan påminna om Paul Klee. Men även om bilderna är spännande i sig, är det tillsammans med pratbubblorna de får sin verkliga tyngd.</strong></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
I Sara Granérs serierutor finner vi en
värld befolkad av mer eller mindre groteska mjukisdjur, tecknade med
breda, uttrycksfulla linjer och starka färger, en bildvärld som är
spännande i sig. Men det geniala ligger i hur hon avslöjar den
groteska samtiden, genom att applicera individperspektivet och
samhällsperspektivet på varandra. Attityder som blivit så allmänna att
vi vant oss vid dem, framstår plötsligt som helt orimliga. Jag vet
ingen som på samma omedelbara sätt klär av samtiden. Och vissa
sanningar är så otrevliga, att de bara kan bemötas med skratt.
Sara Granér gör serier och skämtteckningar. Här finns stor humor,
men också ett allvar, bråddjupt och svart som tusch.
</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Sara Granérs bilder visar oss sådant vi nog redan visste, men kanske egentligen inte ville veta, och därför heller inte riktigt kunde se. Metoden är enkel i sin genialitet; klyschor om samhället riktas mot individen och klyschor om individen riktas mot samhället. I den skärningspunkten synliggörs dolda skevheter i vedertagna föreställningar; självklarheter avslöjas som orimligheter och vår gemensamma verklighetsuppfattning visar sig lida en närmast total brist på balans.</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
De som känner sig träffade av hennes
satir kan frestas att avfärda Sara Granér som ”vänster”
eller rent av ”kommunist”, epitet hon i och för sig kanske inte skulle ta avstånd
ifrån. Men i hennes serierutor finns ingen faktisk propaganda. Det
hon gör är konst i ordets bästa bemärkelse; Sara Granér får oss
att se på världen och oss själva med nya, öppnare ögon. Hon får
oss att ifrågasätta, men försöker inte pådyvla oss färdiga
svar. En prestation få konstnärer kan
skryta med.</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<strong>David Ottvall</strong></div>
<br />
<br />
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-53172369594694407762013-11-28T12:15:00.002-08:002013-11-29T00:42:01.538-08:00En del av sanningen<h3>
<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>SV</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>ZH-CN</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>X-NONE</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:EnableOpenTypeKerning/>
<w:DontFlipMirrorIndents/>
<w:OverrideTableStyleHps/>
<w:UseFELayout/>
</w:Compatibility>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="true"
DefSemiHidden="true" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="267">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="59" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Table Normal";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:10.0pt;
font-family:"Calibri","sans-serif";}
</style>
<![endif]-->Bitar av vardagen för Mellanösterns kvinnor</h3>
<br />
<i>Stenhuggarna</i>, av Gustave Courbet, från 1849. <i>Potatisätarna</i>, av Vincent van Gogh, från 1885. Två exempel på den realism som var en av 1800-talets huvudriktningar inom måleriet. Medan tidigare måleri främst avbildat de högre stånden och samhällsklasserna visade dessa konstnärer en social medvetenhet och skildrade livsvillkoren för de mindre bemedlade.<br />
Ungefär vid denna tid utvecklades fotografiet, som konstform och som ett sätt att dokumentera. Och det är väl en inte alltför djärv spekulation, att just kamerans utveckling kan ha dragit undan benen för de realistiska målarna. Varför lägga ner många timmars arbete framför staffliet med att måla av underklassens elände när man bara kan klicka på kamerans avtryckare och få ut en bild av den verklighet man vill visa? Och medan den målande konstnären har frihet att lägga till, ändra och ta bort, så visar kameran hela sanningen. Eller…? <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Nej, det har vi lärt oss för länge sedan att den inte gör. Ökända i detta sammanhang är fotografier från 70-talet på det tjeckoslovakiska landslaget i ishockey, där storstjärnan Václav Nedomanský är bortretuscherad efter att han hoppat av till väst för att spela hockey i IUSA.<br />
Tankar som dessa går genom mitt huvud när jag ser fotoutställningen <i>Rawiya, hon som berättar en historia</i>, på Malmö konsthall. Rawiya är en grupp av sex kvinnliga fotografer, alla med anknytning till Mellanöstern, som visar bilder ur vardagen – främst kvinnors vardag.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNIEvaSneDRJJCkzn_4fHak2e0W7JaxT9gs098plYj8pIoCzFmyyKGvkTsD-P3NAmeaZQlUY3adZ0eBp79RyZMkf-8AueFaCVYewfBaFmD8JnR5wJ_3iZsP0Er-mLSnWMjhC8eoax2AVNC/s1600/foto+malm%25C3%25B62.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNIEvaSneDRJJCkzn_4fHak2e0W7JaxT9gs098plYj8pIoCzFmyyKGvkTsD-P3NAmeaZQlUY3adZ0eBp79RyZMkf-8AueFaCVYewfBaFmD8JnR5wJ_3iZsP0Er-mLSnWMjhC8eoax2AVNC/s320/foto+malm%25C3%25B62.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">I den eländigaste av miljöer försöker, tvingas, kvinnor skapa en vardag och en framtid åt sig och sin familj. Bild från utställningen med fotografkollektivet Rawiya.</td></tr>
</tbody></table>
Två saker slår mig när jag ser bilderna. Den ena är hur stark människans instinkt och förmåga till att överleva, att gå vidare, faktiskt är. I ruinerna av ett sönderbombat hus, ja faktiskt <i>under</i> en delvis raserad byggnad, har en familj, med kvinnan i centrum, ordnat ett nytt bo till sig, hängt upp tvätt och försökt skapa en ny vardag. På ett par av de andra bilderna ser vi hur familjer bor på en kyrkogård – förmodligen har de inget annat ställe att bo. De delar sin vardag med de döda; en liten flicka poserar i en fin klänning, två pojkar spelar fotboll med en gravsten som mål.<br />
Det andra som slår mig är att, bakom den avvisande slöjan, är dessa kvinnor lika intresserade av att ha kul och dra ut på äventyr som vilken kvinna som helst i väst. De åker motorbåt, de åker linbana, de chattar på datorn.<br />
<br />
<br />
Bilder ur vardagen. Men, förstås, de visar inte allt. Bilden från Gazaremsan, av de glada kvinnorna i motorbåten, visar inte att båtturen var en sällsynt glimt av frihet, i en vardag där de är oerhört kringskurna, på grund av den israeliska gastkramningen, och på grund av inställningen hos sina egna ledare att kvinnor ska hålla sig i bakgrunden.<br />
Fotoutställningen visar inte hela sanningen om hur kvinnan i Mellanöstern har det. Det skulle ingen utställning kunna göra. Men den visar en del av verkligheten, och den berör. Liksom <i>Stenhuggarna</i>, och <i>Potatisätarna</i>.<br />
<b><br />Anders Lord</b>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-68170177270201394472013-11-28T04:57:00.001-08:002013-11-28T04:58:55.584-08:00Existentiell symbolik och fotografiets dokumentära styrka<h3>
Kvinnor från Mellanöstern visar världen ur sitt eget perspektiv</h3>
<br />
Affischen till fotografkollektivet Rawiyas utställning i Malmö Konsthall föreställer en kvinna iklädd traditionell, svart muslimsk dräkt och röda boxhandskar. Bilden är hämtad från fotografen Newsha Tavakolians serie <em>Listen </em>och fungerar utmärkt som anslag till hela utställningen. Den är också ett bra exempel på konstens förmåga att ställa frågor genom att visa oväntade kombinationer, en metod som går tillbaka till surrealismen och inte minst René Magritte.<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDn1T3o6vp_9MmDeBUaZTjNt8sSjGqlJ9tA4eIgS2g5wY50sjUZk3y1t4R4YID6elAn0pkuPGxrrUsHmMU59fCPpKn3cANsylWt8k4JmG7a6VY6fNgUdelY9CmKQQbCLQXhIclxG4FeJge/s1600/rawiya.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="263" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDn1T3o6vp_9MmDeBUaZTjNt8sSjGqlJ9tA4eIgS2g5wY50sjUZk3y1t4R4YID6elAn0pkuPGxrrUsHmMU59fCPpKn3cANsylWt8k4JmG7a6VY6fNgUdelY9CmKQQbCLQXhIclxG4FeJge/s320/rawiya.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><strong>Att vara muslimsk kvinna i ett arabland...</strong></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpmYQx3WNZAUNQFHBqHoYdotOr15rl9ffp2Ft69C7hvrwNZSUVaMB5ms5spia4pWj5kWUN6q7rByks7f09mc-ZQf5msl3GcXTvSmpdQq9a9lYlzeTe76JOGIq0bTnbROs6Ztc2Hc0hAg3H/s1600/magritte.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpmYQx3WNZAUNQFHBqHoYdotOr15rl9ffp2Ft69C7hvrwNZSUVaMB5ms5spia4pWj5kWUN6q7rByks7f09mc-ZQf5msl3GcXTvSmpdQq9a9lYlzeTe76JOGIq0bTnbROs6Ztc2Hc0hAg3H/s320/magritte.jpg" width="246" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><strong>...är att vara människa i världen.</strong></td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Varför har hon boxhandskar? Varför står hon mitt på en väg? Den ödsliga atmosfären och det låga ljuset för också tankarna till surrealisterna. Likt Magrittes återkommande kostymklädde man med ett äpple svävande framför ansiktet, står kvinnan ensam, mitt i kompositionen. Vem eller vad ska hon boxas med? Liksom kostymen anonymiserar mannen i Magrittes målningar, anonymiseras hon av sina kläder. Hon är en muslimsk kvinna och alla muslimska kvinnor. Med boxhandskar.<br />
<br />
Tavakolian har en outtalad, allmänt existentiell fråga gemensam med Magritte, men hennes bilder ställer också mer direkta frågor angående kvinnors villkor i dagens arabiska samhälle. Kvinnan på bilden är sångerska, men får inte sjunga solo i Iran, där kvinnor bara tillåts sjunga i kör, eller som bakgrund till manliga sångare. Motivet är ett tänkt omslag till en tänkt skiva som inte får finnas. Fotoserien heter <em>Listen </em>och det betraktaren får lyssna till är kvinnornas tystade röster.<br />
<br />
Symboliken i Tavakolians bilder är genomtänkt och effektiv. Ändå är det utställningens mer dokumentära fotografier som gör störst intryck. Fokus ligger inte på förtryck och misär, utan på glimtar av ljus och hopp, som i Laura Boushnaks serie <em>I Read I Write.</em> Hon har fotograferat egyptiska kvinnor i utbildningsmiljöer som bibliotek och lektionssalar. De fotograferade kvinnorna har sedan fått berätta om sig själva genom att skriva direkt på bilden. I ett land där närmare hälften av alla kvinnor varken kan läsa eller skriva, visar de bokstavligen på en väg framåt.<br />
<br />
Tanya Habjouquas serie <em>Occupied Pleasures</em> fångar ögonblick av glädje i de ockuperade palestinska områdena och visar på kvinnornas värdighet och vägran att ge upp i en besvärlig vardag. Bilderna är stilfullt komponerade och har en stark poetisk kraft, utan att ge avkall på dokumentär autenticitet. Som helhet vittnar utställningen om det dokumentära fotots styrka när den som håller i kameran är hemma i de miljöer som skildras.<br />
<br />
<strong>David Ottvall</strong><br />
<strong></strong><br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-3410476108872726342013-11-20T00:47:00.000-08:002013-11-20T00:47:39.952-08:00Penseln som hämnande svärd<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><span style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: SimSun; mso-fareast-language: ZH-CN;">Hon målade starka kvinnor som betvingar män, som ett sätt att bearbeta traumat efter en våldtäkt i tonåren.</span><br />
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: SimSun; mso-fareast-language: ZH-CN;"><br />Det är den gängse bilden av italienska 1600-talskonstnären Artemisia Gentileschi, sedan hon ”upptäcktes” och blev en feministisk ikon i mitten av 1900-talet. Och som hennes huvudverk nämns oftast den brutala <i>Judit dödar Holofernes</i>, en bild ur den apokryfiska bibliska historien.</span><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvnqsxF5oZ3RoQtefVdGu8VHxNVgCIeEkY8GRJFNhq7adksxLcCJ1dzsoZdkXg776KZy3rMRNc-Ot_6CoLpLXx00bOOchlQMBmfHuX3L4uPXr7Db-vOpeB7rtkKFXrcnTdr9b03cW_rhwk/s1600/twice+judit.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="193" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvnqsxF5oZ3RoQtefVdGu8VHxNVgCIeEkY8GRJFNhq7adksxLcCJ1dzsoZdkXg776KZy3rMRNc-Ot_6CoLpLXx00bOOchlQMBmfHuX3L4uPXr7Db-vOpeB7rtkKFXrcnTdr9b03cW_rhwk/s320/twice+judit.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Artemisia Gentileschis två versioner av <i>Judit dödar Holofernes</i>. Den till vänster målades 1612-13 och hänger i Neapel, den högra gjordes drygt fem år senare och finns i Uffizierna i Florens.</td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: SimSun; mso-fareast-language: ZH-CN;">Teknik- och genremässigt är bilderna ovan typiska för barockstilen. Kompositionen är tät och kontrasterna mellan ljusa och mörka fält ger dynamik och dramatik åt målningen. Artemisia Gentileschi följer en – vid det laget ganska ny – naturalistisk tradition och det kontroversiella geniet Caravaggio anses vara hennes största inspirationskälla.<br /> </span><br />
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: SimSun; mso-fareast-language: ZH-CN;">Hennes far, Orazio, var konstnär och Artemisia gick först i lära hos honom. I övre tonåren fick hon en ny lärare, Agostino Tassi, och det var händelserna dem emellan som lagt grunden för den bild vi har av konstnären Artemisia Gentileschi. De hade sexuellt umgänge och mycket tyder på att detta, åtminstone vid det första tillfället, skedde mot flickans vilja. Relationen fortsatte dock eftersom Artemisia och hennes far trodde att Tassi tänkte gifta sig med henne. Först när det stod klart att han inte hade några sådana planer anmäldes han för våldtäkt.<br /> </span><br />
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: SimSun; mso-fareast-language: ZH-CN;">Vid rättegången torterades Artemisia med tumskruvar för att rätten skulle ”försäkra sig om sanningen i hennes vittnesmål”. Tassi dömdes till fängelse men avtjänade aldrig straffet utan kom undan med att flytta ut ur staden under något års tid.<br /> </span><br />
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: SimSun; mso-fareast-language: ZH-CN;">Dessa händelser kom, som vi tror, att påverka den unga konstnären i hennes skapande. Hennes mest kända och mest personliga verk är alla bibliska/apokryfiska motiv om konflikter mellan män och kvinnor – <i>Judit dödar Holofernes, Jael och Sisera, Susanna i badet</i>. Och i de två förstnämnda tar en stark kvinna lagen i egna händer och gör sig av med en hatad fiende.</span><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcKFaAedOrKoCis_xdPEN-VC_U-6rF6fZAyRiVOj9-pwnVAeuLbDbi54-wI5Yr9J0SFnHyPI2PdEfDOZKMlRzhjR83I5ifRsF_uMqi0bo6pK-BakllDEM7qE5hIPqaTEbRKGrbDsXWwQ71/s1600/susanna1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcKFaAedOrKoCis_xdPEN-VC_U-6rF6fZAyRiVOj9-pwnVAeuLbDbi54-wI5Yr9J0SFnHyPI2PdEfDOZKMlRzhjR83I5ifRsF_uMqi0bo6pK-BakllDEM7qE5hIPqaTEbRKGrbDsXWwQ71/s320/susanna1.jpg" width="226" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Susanna i badet</i> (1610) har tolkats som ett sätt att bearbeta våldtäkten Artemisia utsattes för. Men den tolkningen har sina problem.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: SimSun; mso-fareast-language: ZH-CN;">Väl så intressant, med tanke på Artemisia Gentileschis liv, är hennes tolkning av ett annat vid den tiden populärt motiv, <i>Susanna i badet</i>. (Här kan noteras att det engelska namnet, <i>Susanna and the Elders</i>, säger betydligt mer om bilden än den svenska titeln.)<br /> </span><br />
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: SimSun; mso-fareast-language: ZH-CN;">Två ”snuskhumrar” överraskar den unga Susanna när hon badar. De kikar hungrigt ner på henne och – i motsats till en del tolkningar av andra (manliga) konstnärer – flickan ser synnerligen obekväm ut och försöker skydda sig med händerna mot deras blickar. De två männen för en konversation, och det är inte svårt att gissa att ämnet är den badande flickan och vad de skulle kunna använda henne till.<br /> </span><br />
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: SimSun; mso-fareast-language: ZH-CN;">En tolkning av denna bild är att Susanna är Artemisia själv och de två männen symboliserar hennes far och våldtäktsmannen Tassi. Här finns dock en tidsfaktor som talar mot detta – målningen gjordes enligt uppgift 1610, året innan våldtäkten ägde rum. Kanske speglar den snarare den generella verklighet som Artemisia Gentileschi levde i, där män tog för sig och kvinnor bara förväntades sära på benen? Och kanske var budskapet i hela hennes konstnärskap att visa att även en kvinna kunde måla med kraft och aggressivitet?<br /> </span><br />
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: SimSun; mso-fareast-language: ZH-CN;">Att försöka rekonstruera en kvinnas liv, och hur vissa händelser har påverkat henne som människa och konstnär, efter 400 år är förstås en omöjlig uppgift. Därmed blir också fältet fritt för spekulationer i olika riktningar. I filmen <i>Artemisia</i> som kom 1997 har den kvinnliga regissören Agnès Merlet valt att inte alls ta till sig våldtäktsteorin, utan framställt de unga tu som ett Hollywoodskt kärlekspar. Med tanke på de bevis som trots allt finns i form av rättegången, och med tanke på de synnerligen skarpa och beska tavlor som skapades av Artemisia Gentileschi efter händelsen, så känns en sådan tolkning inte särskilt trovärdig.</span><br />
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: SimSun; mso-fareast-language: ZH-CN;"><br /></span>
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 11pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: SimSun; mso-fareast-language: ZH-CN;"><b>Anders Lord</b></span><br />
<strong><span style="font-family: Calibri;"></span></strong><br />
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-39357441677712284972013-11-14T01:51:00.000-08:002013-11-14T01:53:29.455-08:00Modets olidliga fulhet<h3>
Som vanligt handlar det om pengar</h3>
<br />
När Anders skriver om <a href="http://artikulera.blogspot.se/2013/11/jamlikhetens-olidliga-fulhet.html">jämlikhetens olidliga fulhet</a>, kommer jag att tänka på ett berömt citat av Oscar Wilde:<em> Fashion is a form of ugliness so intolerable that we have to alter it every six months.</em><br />
<br />
Vilken fulhet är då mest olidlig? Och varför uppfattar vi det ena eller andra som fult?<br />
<br />
Låt oss titta på ytterligheterna. På ena kanten har vi <em>Zhongshan zhuang,</em> Mao-uniformen, den vanligaste klädseln för både män och kvinnor under kulturrevolutionen i Kina. En enkel och funktionell uniform som står för likriktning och massans anonymitet. På andra kanten finner vi dess motsats, de exklusiva modehusens <em>haute couture,</em> unika, ofta extremt opraktiska kreationer som sällan syns utanför modevisningarna.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghrev_nXLzuQnjWYloxoHerKBFqH7CycAtVlLg7srPfWZjmJTa7J_d9ehOWgCqnRgjxbSNwLh22GzUWlUEMHh-8ckGS5EPc2OlwMQJubCrcGHF6mSnO_8reLiAG7n-2kI2TGUu78hYI3Ro/s1600/Mao+uniform.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="273" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghrev_nXLzuQnjWYloxoHerKBFqH7CycAtVlLg7srPfWZjmJTa7J_d9ehOWgCqnRgjxbSNwLh22GzUWlUEMHh-8ckGS5EPc2OlwMQJubCrcGHF6mSnO_8reLiAG7n-2kI2TGUu78hYI3Ro/s400/Mao+uniform.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><strong>Mao-uniformen. Enkel, praktisk och framför allt enhetlig.</strong></td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAUeQhtK3Q9J8BhcBlsp9Ns6MxT9vFTPjM_nlNs4m2XA_63lvC7m61hite32_IhqGVGgKI2jT3pfRXMaveGx5MYR-Ame3Pax7t6AjLeCZHi0CL0_5CzErvVRaHHfAwMOkOG0PTjtqV6Hel/s1600/Haute+coture.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAUeQhtK3Q9J8BhcBlsp9Ns6MxT9vFTPjM_nlNs4m2XA_63lvC7m61hite32_IhqGVGgKI2jT3pfRXMaveGx5MYR-Ame3Pax7t6AjLeCZHi0CL0_5CzErvVRaHHfAwMOkOG0PTjtqV6Hel/s400/Haute+coture.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><strong><em>Haute coture.</em> Experimentellt, uttrycksfullt och framför allt dyrt.</strong></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Skiljelinjerna kan tyckas dragna mellan det praktiskt funktionella och det estetiskt experimentella, mellan det uttrycksfullt unika och det trist generella. Men viktigare ändå, är kanske den skillnad som mäts i pengar.<br />
<br />
För inte handlar mode om estetik i någon större utsträckning. Det trendiga är av naturen övergående, vilket också var Oscar Wildes invändning mot modet; att det ständigt växlar medan konsten är evig. Visst kan vi betrakta modeskapare som en sorts konstnärer och visst lockar branschen kreativa människor, men själva poängen med modet är dess övergående karaktär. Det sant sköna må vara bestående, i modevärlden är vitsen med det vackra att det inte varar. Och vad är fulare än det mode som just passerat?<br />
<br />
Det som nyss var supersnyggt har plötsligt blivit smaklöst. Hur kan det komma sig? I praktiken är det som vanligt pengarna som styr. Dyrast är finast. Alltid. Den avgörande skillnaden mellan dyra kläder och billiga är just priset. Samma mekanism verkar på modets alla nivåer; att hänga med i trenderna handlar mindre om smak och stil, än om att visa att man har råd. Det gäller på den högsta nivån, där filmstjärnor och kungligheter beställer specialsydda plagg från exklusiva modehus i Paris eller London, och det gäller på H&M i Hässleholm. Har du samma klänning som förra året, eller har du köpt den på rea? Enda sättet att visa att du har råd, är att skaffa det senaste.<br />
<br />
Modet står i direkt motsats till jämlikheten, då dess själva funktion är att framhäva klasskillnaderna, att göra det helt uppenbart, direkt synligt för blotta ögat, vilka som hänger med och vilka som halkar efter. Däri ligger den verkligt olidliga fulheten.<br />
<br />
Givetvis finns det individer och ibland hela rörelser som protesterar mot detta förhållande, människor som medvetet väljer att ställa sig utanför modet och vägrar delta i tävlingen; starka personligheter som faktiskt har en egen stil och någon gång hela samhällsströmmar som går emot modets krav. Hippiekulturen på 60-talet och punken på 70-talet var sådana samlade yttringar. Men så fort en protest får stor spridning, blir den uppäten av modeindustrin, assimilerad och kommersialiserad. Hippierörelsens idé att man skulle fortsätta använda sina gamla, slitna kläder istället för att köpa nya, ledde till jeans som var urtvättade och slitna redan i butiken. Punkens säkerhetsnålar och spretigt hemmagjorda attityd tuggade modehusen i sig och spottade ut på catwalken ännu snabbare. Numera går assimileringen så fort att proteströrelserna knappast hinner få fotfäste innan deras attribut blivit chica accessoarer i butikernas skyltfönster.<br />
<br />
För de osäkra som försöker hänga med, fungerar varumärkena som vägvisare. När föreställningen om vad som är snyggt hela tiden ändras, blir priset en sorts trygghet. Ju dyrare desto bättre. Prestigemärkets logga signalerar att du har råd att betala. Och vad betalar du för? Först och främst för förmånen att få visa upp att du har råd att betala.<br />
<br />
Hur var det då med den till synes jämlika Mao-uniformen? Miljontals fattiga arbetare på Kinas risfält och den privilegierade partieliten blev förstås inte jämlika bara för att de bar likadana kläder. Samtidigt som Mao Zedong klädde sig i anspråkslös arbetaruniform, var han föremål för extrem personkult, en osund dyrkan helt oförenlig med jämlikhetstanken. Kläderna symboliserade solidaritet, men tjänade också till att dölja existerande orättvisor; däri låg den verkligt olidliga fulheten.<br />
<br />
Trots allt prat om personlig stil är modet också en sorts likriktare. Medan Mao-uniformens likriktning var platt och statisk, är modets likriktning sluttande och ständigt föränderlig. Båda skapar hos individen en ängslan, en rädsla för att inte passa in, för att hamna utanför den stora, anonyma gemenskapen eller för att halka nedför klassamhällets sluttning.<br />
<br />
Sann jämlikhet har inget med likriktning att göra. I ett verkligt jämlikt samhälle skulle människor kunna klä sig precis hur som helst, och det skulle vara vackert eller fult utifrån personlig smak och inget annat.<br />
<br />
<strong>David Ottvall</strong><br />
<br />
<br />
<br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-82885368171343188352013-11-07T01:15:00.000-08:002013-11-07T01:19:41.575-08:00Jämlikhetens olidliga fulhet<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]-->Måste det som är bra, nyttigt, rättvist och hållbart också
vara trist och tråkigt?<br />
<div class="MsoNormal">
Den så kallade ”Mao-uniformen”, den blå korta jacka som
användes av miljontals kineser fram till introduktionen av den
statskontrollerade kapitalismen på 80-talet, var ett uttryck för en strävan mot
jämlikhet i klädedräkten. Att kalla den för Mao-uniform är förresten helt fel,
klädesplagget introducerades redan strax efter att Sun Yatsen kastat ut
Manchu-dynastin och grundat Republiken Kina 1911, och den bars av såväl Mao
Zedong som hans ärkefiende Chiang Kaishek. Jackan är enkel, praktisk, jämlik –
och ful.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6TtsHBIKZCYem063P5TIollVg0a8TxLahKfmU4JkLdcbB3Wf90SNG2QvLfwhPT_t8DjmueGdHKFvoP7NpRzqPEe-PoPnITT53kiC3AVRU1H9fcfsiMRxAHcdzWjD4HkFqDoANWjNRyWKv/s1600/konsumbutik.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="215" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6TtsHBIKZCYem063P5TIollVg0a8TxLahKfmU4JkLdcbB3Wf90SNG2QvLfwhPT_t8DjmueGdHKFvoP7NpRzqPEe-PoPnITT53kiC3AVRU1H9fcfsiMRxAHcdzWjD4HkFqDoANWjNRyWKv/s320/konsumbutik.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Konsumbutiken - något man använder, snarare än står och beundrar.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Konsumbutiker har traditionellt varit placerade i en
skokartongliknande byggnad – ful, men funktionsduglig. Och det är
funktionsduglig som blir nyckelordet här, för nu är vi inne på den konststil
som kallas funktionalism och som såg dagens ljus i början av 1900-talet. Funktionen
skulle styra utseendet på byggnader, möbler eller vad det nu månde vara. Och
udden var utan tvekan riktad mot de besuttna, bland annat representerade av
prålig ornamentik. Där fanns ett politiskt medvetande hos många av de
funktionalistiska arkitekterna, en vilja att förändra.</div>
<div class="MsoNormal">
Bauhaus, en konst- och arkitekturskola i Tyskland, blev stilbildande
under denna period. Grundaren Walter Gropius ritade enkla bostäder som skulle
bli både funktionella och billiga att bo i. Idén bakom skolan var att
överbrygga klyftan mellan ”finkultur” och konsthantverk, att sammanfoga konst
(måleri, skulptur), arkitektur och design – samt, för den delen, typografi.
Många av den tidens ledande konstnärer, främst inom modernismen, samlades kring
Bauhaus. Skolan och dess filosofi uppskattades dock inte av alla, och efter
nazisternas maktövertagande 1933 tvingades Bauhaus stänga och de ledande
personerna lämnade Tyskland.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Nu tar vi ett djärvt skutt fram till början av 80-talet.
Sverige. Den ”socialdemokratiske” finansministern Kjell-Olof Feldt skriver sin
berömda dikt: <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Löntagarfonder är ett jävla
skit, men nu har vi baxat dem ända hit</i>… Längre västerut har Margaret
Thatcher tagit makten i Storbritannien och Ronald Reagan i USA. Den politiska
pendeln har inlett den gigantiska högersväng som har pågått sedan dess.</div>
<div class="MsoNormal">
Ordet gråsosse myntades förvisso redan tidigare än så, men
känns ändå som en bild över hur den nya, fräcka, individualistiska
80-talsmänniskan såg på de människor och den ideologi som skapat folkhemmet:
tråkig. Liksom Mao-uniformen. Och Konsumlådan.</div>
<div class="MsoNormal">
Är det så enkelt att det är tråkigheten, denna jämlikhetens
dystra följeslagare, som gjort att egoismens glittrande reklamjingel med dess
löften om det glamorösa livet JUST FÖR DIG har fått sådan genomslagskraft hos
folket?</div>
<div class="MsoNormal">
Måste det vara så? Måste alla ”standardprodukter”, allt som
passar den ”lille mannens” plånbok, vara tråkiga? Måste alla Mao-uniformer vara
blå? Måste alla Konsumlådor ha samma mått och samma färg? Eller kan vi göra dem
roliga? Ett nytt bostadsområde, med billiga lägenheter, en del röda, andra
gröna eller gula! En del av husen höga, andra låga! Långa och smala,
kvadratiska… trekantiga?</div>
<div class="MsoNormal">
Jag tror vi behöver en ny Bauhaus - men varför inte med designers inhyrda från Apple Computer? De kan åtminstone sätta färg på både skal och innandöme.</div>
<div class="MsoNormal">
<b></b><br />
<b>Anders Lord</b></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-86619645857190573152013-10-31T02:58:00.001-07:002013-10-31T02:59:47.861-07:00Storleken har betydelse<h3>
Hur många myror går det på en elefant?</h3>
<br />
Förvånansvärt mycket av den samtida
konsten bygger på effektsökeri av simplast tänkbara slag. Till de
vanligaste knepen hör storlek och massverkan.
<br />
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Konsten kan förstås inte frikopplas
från sitt sammanhang. På så vis har storleken alltid en viss
betydelse. Helt naturligt uppfattar vi ett fysiskt stort konstverk
annorlunda än vi uppfattar ett litet. Människan är alltings mått;
vi mäter och bedömer det vi ser i förhållande till oss själva,
och vi låter oss lätt imponeras av det som är stort eller
omfattande. Det innebär dock inte att stor konst alltid måste ta
stor plats, eller att konst i monumentalformat måste vara stor
konst.</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
En motstrategi, och ett enkelt sätt
att genomskåda bländverk, kan vara att alltid ifrågasätta
storleken. Har det här fysiskt stora verket något värde utöver
sin storlek, något som inte försvinner ifall man förminskar det?</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5v8zyXH0pSWHBK1RdQDuXfOugeWTmdjTsn8iXyYqo678z4vc96-R-91oIQ8g3Hoqh9w3sQMwl9IdM1kRyu5bfqlsTR7SsDwIeo-_QF7PCvuTmrfT3R-UMmrqMu1ECjEa6-CiDirag6Ltl/s1600/stort.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="251" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5v8zyXH0pSWHBK1RdQDuXfOugeWTmdjTsn8iXyYqo678z4vc96-R-91oIQ8g3Hoqh9w3sQMwl9IdM1kRyu5bfqlsTR7SsDwIeo-_QF7PCvuTmrfT3R-UMmrqMu1ECjEa6-CiDirag6Ltl/s400/stort.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><strong>Ibland har storleken en poäng. Niki de Saint Phalles honkatedral hade förlorat lite av sin symbolik, om den inte varit stor nog att släppa in publiken genom porten. Men i allmänhet var Niki de Saint Phalle inte beroende av sådant effektsökeri; hennes mindre skulpturer är lika intressanta.</strong> </td></tr>
</tbody></table>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Äldre tiders konstnärer imponerade
med sin skicklighet, vilket fortfarande förekommer, men andra sätt
att imponera har blivit desto vanligare. Ett verk kan till exempel ha
krävt väldigt mycket resurser att framställa.</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den kinesiske konstnären Ai Weiweis
solrosfrön är ett extremt exempel på resurskrävande massverkan i
stort format. Installationen består av 100 miljoner individuellt
handmålade solrosfrön av porslin. De ser realistiska ut, men är
konstgjorda; varje frö format för hand och målat av kinesiska
hantverkare. Givetvis handlar det om massproduktion, men fröna
uppvisar individuella avvikelser i det lilla. Ett svindlande
tidsödande arbete, utfört av lågavlönade kvinnor. Tillsammans
vägde porslinsfröna 150 ton. Vid ett tillfälle sålde Ai Weiwei
ett ton solrosfrö, alltså mindre än en hundradel av hela verket,
för 782 000 dollar. Fröna har även sålts i mindre portioner än
så.</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggjttNy2JQlRbG3L5s_EfkHftT351YRA-6PmmreDjlm9I3idaMYuIgnVRGtIjYLhaVa3OjIf1bM4IfAq1qo0P1g2WYEk4mnpjUdhmQjU28_qgv7yrazR7x5zZwd1B4seH9_wUJlbmm5w6R/s1600/Sunflower+Seeds.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggjttNy2JQlRbG3L5s_EfkHftT351YRA-6PmmreDjlm9I3idaMYuIgnVRGtIjYLhaVa3OjIf1bM4IfAq1qo0P1g2WYEk4mnpjUdhmQjU28_qgv7yrazR7x5zZwd1B4seH9_wUJlbmm5w6R/s400/Sunflower+Seeds.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><strong>Ett ensamt, handmålat solrosfrö av porslin väcker inte samma tankar och känslor som 100 miljoner handmålade solrosfrön. Synd bara att konstnären Ai Weiwei inte målat dem själv.</strong></td></tr>
</tbody></table>
Det eventuella konstnärliga värdet
tycks knappast ha något samband med värdet i pengar på
konstmarknaden. Ett mer vardagligt exempel är prisförhållandet
mellan oljemålningar och akvareller. Duk och oljefärg är förvisso
dyrare i inköp än papper och akvarellfärg, men den lilla
skillnaden motiverar inte alls den betydligt större skillnaden i
pris mellan en oljemålning och en akvarell av en och samma konstnär.<br />
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
På alla nivåer låter vi faktorer som
storlek, mängd och material påverka hur vi bedömer ett konstverks
värde. Rent praktiska omständigheter tillmäts alltså
förhållandevis stor betydelse. Vilket i sig säger något om det
strikt konstnärliga värdet, som uppenbarligen inte är så viktigt
som vi kanske inbillar oss.</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<strong>David Ottvall</strong><br />
<strong></strong><br />
<strong></strong><br />
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-91686188448992439252013-10-24T00:13:00.000-07:002013-10-31T01:47:37.782-07:00Ett försök att göra konst av arbetslinjens Fas tre<h3>
Projektet Friendly och utanförskapet som privilegium</h3>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Fas tre inom Jobb- och
utvecklingsgarantin är en fruktad företeelse, en form av
slutförvaring, ofta liknad vid ett vuxendagis och ibland uppfattad
som en repressiv åtgärd, ägnad att skrämma arbetstagare till att
acceptera vilka villkor som helst på arbetsmarknaden hellre än att
hamna där, offside, på fel sida om arbetslinjen.</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Kan man göra något positivt av det?
Stor samtidskonst, rentav? Med projektet Friendly gör konstnärerna
Lars Noväng och Madeleine Tunbjer ett försök.
</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Fas tre har framför allt kritiserats
för att samhället gett upp hoppet; de som hamnat där förväntas
inte på allvar komma tillbaka till arbetslivet. Lars Noväng väljer
att se denna uppgivenhet som något positivt. Ja, han menar att det
bästa med Fas tre är just att samhället gett upp. När samhället
inte längre har några förväntningar på individen, öppnar det i
bästa fall för individen att utgå från sig själv och formulera
sina egna förväntningar.</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Huvudsyftet med Fas tre kan annars
misstänkas vara att långtidsarbetslösa inte ska tillåtas gå
hemma och känna sig lediga; de ska sysselsättas, bara inte med
riktigt, avlönat arbete. Det viktiga blir då tvånget att infinna
sig och avtjäna tiden. Lite som ett straff. Det är inte
specificerat vad sysselsättningen ska bestå av, och kritiken
handlar också mycket om just meningslösa, rentav förnedrande
arbetsuppgifter hos oseriösa Fas tre-anordnare.
</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Idén med Friendly är att deltagarna
själva får definiera sina egna projekt. Då blir Fas tre som ett
starta eget-bidrag, fast bättre, enligt Lars Noväng.
</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Den som erhåller starta eget-bidrag
får sex månader på sig att lyckas eller misslyckas. Men det är
nästan omöjligt att få en helt ny verksamhet att gå runt på så
kort tid. Inom Fas tre finns varken den tidspressen eller något krav
på lönsamhet. Här ser Lars Noväng och Madeleine Tunbjer en
möjlighet att skapa konst i verkligheten.</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Människan är en social varelse, och
det faller sig naturligt att betrakta utanförskap som något
negativt. Men historiskt har en speciell kategori dragit sig undan
frivilligt; munkar och nunnor har isolerat sig i kloster för att
meditera och nå andlig upplysning i avskildhet. Även konstnärer
har ofta sökt en särställning, ett mer eller mindre frivilligt
utanförskap, som gjort det möjligt att betrakta och beskriva
samhället liksom utifrån. Kanske kan arbetslösheten i det
perspektivet ses som ett privilegium, en språngbräda till insikter
som är svåra att nå inifrån ekorrhjulet.</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Allt snack om utanförskap är förstås
egentligen nonsens. Samhället består av oss alla och ingen kan
befinna sig utanför helheten. Men den politiska arbetslinjen skär
genom folklagren och framställer just lönearbetet som
inträdesbiljett till gemenskapen; pratet om utanförskap blir så en
självuppfyllande profetia.</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Fungerar då Friendly som konstprojekt?
Uppenbarligen har Lars och Madeleine misslyckats med att förmedla
sina visioner fullt ut till alla deltagare. Några ser Friendly som
vilken Fas tre-anordnare som helst. Någon tycker till och med att
Friendly är sämre, då det saknas tydliga arbetsuppgifter. Modellen
ställer en annan sorts krav på deltagarna och Lars Noväng väljer
att betrakta alla som kompetenta.</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Konstbegreppet är i grunden
pretentiöst. Vi kan rynka på näsan åt pretentionerna, men inte
undkomma de anspråk som motiverar konstens särställning, de
upphöjda värden som förmodas skilja såväl konst från icke-konst
som god konst från dålig konst. Idealen har formulerats och
omformulerats otaliga gånger; avståndet kan tyckas stort från
antikens estetik till samtidens konceptkonst, men vare sig konsten
skänker oss skönhetsupplevelser eller fulhetsupplevelser, förblir
målet detsamma; att belysa det mänskliga tillståndet och i
förlängningen förmå oss att betrakta oss själva och omvärlden
på nya sätt. Kanske lever Friendly upp till just detta.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<strong>David Ottvall</strong></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<strong></strong> </div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<strong></strong> </div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-41130738268484580692013-10-17T00:48:00.000-07:002013-10-17T01:02:27.157-07:00Finns det en framtid för den politiska konsten?<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><br />
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>SV</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>ZH-CN</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>X-NONE</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:EnableOpenTypeKerning/>
<w:DontFlipMirrorIndents/>
<w:OverrideTableStyleHps/>
<w:UseFELayout/>
</w:Compatibility>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="true"
DefSemiHidden="true" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="267">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="59" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]-->Konsten och samhället. Konsten i samhället. ”Samhällstillvänd”
konst. Det är lite grann huvudspåret för den här bloggen. Och då kan det väl
vara på sin plats att försöka se vilken genomslagskraft sådan konst har.<br />
<div class="MsoNormal">
Kan konsten leda förändringar i samhället, likt Liberty, i
Eugène Delacroix klassiska målning <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Friheten
på barrikaderna</i>? Eller är det istället så, att makthavarna småskrattar lite
åt konstnärens försök att rikta kritik mot något i samhället, och bara går
vidare?</div>
<div class="MsoNormal">
Den politiska konstens villkor i vår egen tid har, likt
villkoren för all konst, förändrats radikalt. Två aspekter på denna förändring
är de material och uttrycksformer som används, samt det faktum att kvinnliga
konstnärer idag deltar och uppmärksammas i lika hög grad som manliga.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
En tredje aspekt är sättet eller sätten på vilka ett
konstverk sprids och får publicitet. Genom först tidningar, sedan teve och nu –
i eskalerande fart – datorer och Internet kan konstverk och händelser inom
konstvärlden spridas över hela jorden på i princip nolltid. Om Lars Vilks, som
får kallas en politisk konstnär, hade verkat på, säg, 1700-talet är det stor
risk (eller chans, om man så vill) att hans rondellhundar inte hade nått den
muslimska publiken förrän efter konstnärens död.</div>
<div class="MsoNormal">
Idémässigt, däremot, är politisk konst vad den alltid har
varit, ett sätt att ifrågasätta, kommentera och kritisera aktuella företeelser
i samhället. Ofta ställer den sig på de utsattas och förfördelades sida, men
den kan också vara en megafon för makten, som till exempel de offentliga
propagandamålningarna i Kina eller gamla Sovjet.</div>
<div class="MsoNormal">
En händelse som tilldrog sig politiska konstnärers intresse under
en tioårsperiod från mitten av 60-talet var Vietnamkriget. Konflikten
engagerade inte minst nordiska konstnärer. Norrmannen Kjartan Slettemark (senare
bosatt i Stockholm) visade Vietnambilder i en monter utanför det norska
stortinget och i Sverige ställde Carl Johan De Geer ut affischer i Stockholm
med texten <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Svik fosterlandet, var
onationell</i> – en uppmaning till vapenvägran.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhatwUHVLS6NllaCvMtDmpzFzrzaz0UDzupWEV9ZGJ9g2ABuZ-DBuG_3bOw0NYTeERZ0rP2MD4WBFkz1fP-3J05t6CpkSrrPdKQeFGaHvPBB9oYNuNlpdxium5Hr8KcmAHnvy8s6fjukDtj/s1600/de+geer+flagga.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhatwUHVLS6NllaCvMtDmpzFzrzaz0UDzupWEV9ZGJ9g2ABuZ-DBuG_3bOw0NYTeERZ0rP2MD4WBFkz1fP-3J05t6CpkSrrPdKQeFGaHvPBB9oYNuNlpdxium5Hr8KcmAHnvy8s6fjukDtj/s320/de+geer+flagga.jpg" width="226" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Carl Johan De Geers kontroversiella målning från Vietnamkrigets dagar.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Konstnären Channa Bankier skrev, på 15-årsdagen av mordet på
Olof Palme: <i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="mso-bidi-font-family: Arial;">Det är ingen tillfällighet att idéerna om nedrustning av välfärden började
smyga in och bli rumsrena i svensk politik under åren efter
mordet, och nu står vi här med fattigdomen grinande i tunnelbanan
och socialbidragen skall ner och man får faktiskt skylla sig själv för sen
Palme mördades är människan inte längre god i Sverige</span></i><span style="mso-bidi-font-family: Arial;">. Hon noterar att de
”arrogant mellaneuropeiskt lagda” menar att efter Palme-mordet har Sverige
förlorat sin naiva tro på det goda samhället, och blivit ett normalt misstroget
och elakt land, och att detta är helt i linje med ”människans sanna natur”. Nu
kan vi sucka uppgivet åt allt elände och därefter ”återgå till BingoLotto”.</span></div>
<br />
<span style="mso-bidi-font-family: Arial;">Fotografen Elisabeth
Ohlson Wallin engagerar sig i de homosexuellas situation. Hon blev känd genom
utställningen <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Ecce Homo</i> 1998, där hon
fotograferade homosexuella modeller i ett antal miljöer tagna från Bibelns
berättelser. 2007 kom <i style="mso-bidi-font-style: normal;">In hate we trust</i>,
en utställning som handlar om hatbrott mot homo-, bi- och transsexuella. Idén
till den utställningen fick hon efter pingstpastorn Åke Greens predikan på
Öland år 2003, där han bland annat sa: </span><i style="mso-bidi-font-style: normal;">Sexuella abnormiteter är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen.
Herren vet att sexuellt förvridna människor kommer att våldta djuren. Inte
heller djuren går fria från människans sexuella behov och branden som är tänd i
en människa.</i><br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Sett över lång tid kan vi konstatera att protester ger
resultat och att konsten kan vara ett bra instrument i denna strävan. Det är
protester som har tvingat makthavare att genomföra reformer, det är protester
och manifestationer som har fått människor att överge gamla ståndpunkter –
exempelvis om krig, ekonomi eller sexualitet – och tänka om. Vietnamkriget hade
troligen fortsatt längre om ingen i Västerlandet protesterat mot det. Det finns
idag en helt annan acceptans för olika sexuella preferenser, åtminstone i väst,
än vad det fanns förr.</div>
<div class="MsoNormal">
I dagens Sverige ökar klyftorna mellan rika och fattiga och har så gjort de senaste 30 åren. Är det kanske dags för den progressive konstnären att lämna tevesoffan och ställa sig framför staffliet igen? </div>
<br />
<b>Anders Lord</b><br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-72185590530711127262013-10-09T01:00:00.000-07:002013-10-24T00:27:47.218-07:00Konsten är obegriplig<h3>
I en serie artiklar försöker David Ottvall reda ut vad som är konst och varför det i så fall är konst. <a href="http://artikulera.blogspot.se/2013/09/konsten-ar-alltid-konstgjord.html">Första artikeln</a> konstaterar att konsten alltid är konstgjord och <a href="http://artikulera.blogspot.se/2013/09/konsten-maste-vara-markvardig.html">andra artikeln</a> att den måste vara märkvärdig. Här är tredje artikeln.</h3>
<br />
Konsten är alltså till att börja med konstgjord och märkvärdig. Men det krävs mer än så. Ett vardagligt föremål kan ha en intressant form, men vi ser det ändå inte som ett konstverk, utan uppfattar först och främst föremålets funktion. Stöter vi på samma föremål i en konstutställning, reagerar vi däremot annorlunda. När Marcel Duchamp fick för sig att ställa ut vardagliga föremål, till exempel en flasktorkare och en pissoar, berövade han föremålen deras ursprungliga funktion och gav dem ett nytt, konstnärligt syfte. Ingen hade gjort så förut, och publiken blev upprörd. Vad menade han? Vad skulle det föreställa?<br />
<br />
Det faktum att föremålen visades upp i ett konstgalleri fick besökarna att betrakta dem som konstverk. Många blev arga och menade att det minsann inte alls rörde sig om konst. Men innan de kom till den slutsatsen, hade de först sett på flasktorkaren och pissoaren på det speciella sätt man ser på just konst, nämligen utifrån förutsättningen att det finns olika tolkningsmöjligheter. Normalt frågar man ju inte efter meningen med en pissoar, eftersom den självklart är till för ett visst naturbehov. Utöver funktionen har den inget syfte, inget budskap. Den som inte sett en flasktorkare förut, kan förstås fråga sig vad prylen är till för, men när frågan väl besvarats är flasktorkaren förstådd. Ett konstverk erbjuder emellertid ingen sådan förståelse.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYpyC-3hj1dbqY7lMqoSrjLG4WnBrhkGCwnyjjj6Tk6S2C9DwiZ5kEm2dGtjXRn9r3cbR4VUx4Pp39Rkaawa4YmAri6x0myAJ_wwe8ds9m0aJOXfNnLyrz60GcNyy7uS0f_seQRFu7rXfS/s1600/Marcel-Duchamp.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="263" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYpyC-3hj1dbqY7lMqoSrjLG4WnBrhkGCwnyjjj6Tk6S2C9DwiZ5kEm2dGtjXRn9r3cbR4VUx4Pp39Rkaawa4YmAri6x0myAJ_wwe8ds9m0aJOXfNnLyrz60GcNyy7uS0f_seQRFu7rXfS/s320/Marcel-Duchamp.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><strong>Marcel Duchamps berömda urinoar fick folk att ifrågasätta konstbegreppet.</strong></td></tr>
</tbody></table>
<br />
Vad föreställer en pissoar som vänts på sidan och fått titeln Fontän? Vad betyder den? Vad vill konstnären ha sagt?<br />
<br />
I sådana frågeställningar finner vi något avgörande. Konsten har en avsändare och en mottagare, men inte nödvändigtvis ett specifikt meddelande. Tvärtom, när det finns ett definierat budskap som kan avläsas och förstås till fullo, då upphör verket att fungera som konst och förvandlas till en sorts skylt.<br />
<br />
En skylt kan ytligt påminna om ett konstverk. Till exempel den sorts skylt som ordlöst berättar att här finns en toalett, och samtidigt upplyser om huruvida det är en herrtoalett eller en damtoalett. Liksom alla skyltar ger den svar, medan konstverk ställer frågor.<br />
<br />
Varje konstverk måste vara i någon mening obegripligt för att fungera. Det kan handla om något subtilt, som det gåtfulla leendet hos Leonardo da Vincis Mona Lisa, eller något så brutalt som Marchel Duchamps oanvändbara urinoar. Så länge verket fortsätter att väcka frågor att fundera över, fungerar det också som konst.<br />
<br />
<strong>David Ottvall</strong><br />
<strong></strong><br />
<strong></strong><br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-27002958548169670662013-10-02T01:27:00.000-07:002013-10-02T01:27:39.035-07:00Opportunism eller utmaning<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><br />
<h3>
<span style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: SimSun; mso-fareast-language: ZH-CN;">Den
politiska bilden i historien</span></span><span style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: SimSun; mso-fareast-language: ZH-CN;"> </span></span></h3>
<span style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 14.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: SimSun; mso-fareast-language: ZH-CN;"><!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--></span></span><br />
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>SV</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>ZH-CN</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>X-NONE</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:EnableOpenTypeKerning/>
<w:DontFlipMirrorIndents/>
<w:OverrideTableStyleHps/>
<w:UseFELayout/>
</w:Compatibility>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="true"
DefSemiHidden="true" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="267">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="59" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Table Normal";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:10.0pt;
font-family:"Calibri","sans-serif";}
</style>
<![endif]-->
<br />
<div class="MsoNormal">
Stora och dramatiska händelser i det omgivande samhället har
alltid varit ett motiv för konstnärer – även om verken i vissa fall inte har
sett dagens ljus förrän långt senare.</div>
<div class="MsoNormal">
Francisco de Goya, den spanske 17- och 1800-talsmålaren,
gjorde sina berömda <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Den andra maj 1808</i>
respektive <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Den tredje maj 1808</i> –
vilka skildrar händelser under den franska ockupationen av Spanien – sex år
efteråt, då fransmännen redan var borta. I mellantiden hade han ägnat sig åt
att göra beställningsjobb åt de franska makthavarna.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Att i en målning återberätta en händelse långt efter att den
ägde rum kan således synas vara säkrare – eller, om vi så vill, fegare. Men det
är förstås lätt att anklaga andra personer för att vara fega. Konstnärer,
liksom vi alla, behöver mat på bordet. En målning av en sedan länge inträffad
händelse kan dessutom vara väl så brännande aktuell, och därmed vågad, om
motivet kan ses som en allegori över en annan, pågående politisk situation.</div>
<div class="MsoNormal">
Pablo Picasso väntade inte sex år, knappt sex månader ens,
innan han reagerade på slakten av invånarna i den lilla baskiska byn Guernica –
utförd av nazi-tyskar på uppdrag av de spanska fascisterna 1937 – genom att
skapa sitt mest berömda verk, betitlat just <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Guernica</i>.
Picasso var visserligen (sedan länge) bosatt i Paris när han gjorde målningen,
men hans engagemang i hemlandets inbördeskrig går inte att ta miste på.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQbtHXvrp6gcWf9R07MwJx_uELOAnWQZ-ghJMQafmZb95LI4HKDyLC3WkepkYWfTUyGAAPPaJv1FvkGz8dz-CHlH-SLwn_qexinmAjjPZXbwgmoS-RtidoQHH6WlK8LIVbY3OANsiuLrTt/s1600/friheten+p%C3%A5+barrikaderna.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="254" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQbtHXvrp6gcWf9R07MwJx_uELOAnWQZ-ghJMQafmZb95LI4HKDyLC3WkepkYWfTUyGAAPPaJv1FvkGz8dz-CHlH-SLwn_qexinmAjjPZXbwgmoS-RtidoQHH6WlK8LIVbY3OANsiuLrTt/s320/friheten+p%C3%A5+barrikaderna.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><b>Delacroix' monumentalverk <i>Friheten på barrikaderna</i>.</b></td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
En av konsthistoriens mest berömda politiska målningar är
Eugène Delacroix monumentalverk <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Friheten
på barrikaderna</i>, som gjordes 1830. Tavlan inspirerade senare konstnären
Frederic Bartholdi till att skapa <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Frihetsgudinnan</i>
i New York. Delacroix målade sina historiska bilder med en energi och
färgrikedom som förebådade impressionismen.</div>
<div class="MsoNormal">
Hans egen förebild, och även personlige vän, var Théodore
Géricault och den unge Delacroix poserade för en av figurerna på Géricaults
berömda <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Medusas flotte</i>. Det finns
även likheter mellan några av figurerna på <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Friheten
på barrikaderna</i> och dem på Géricaults målning.</div>
<div class="MsoNormal">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;">Friheten på
barrikaderna</i> – som i det franska originalet heter <i style="mso-bidi-font-style: normal;">La Liberté guidant le peuple</i>, och där den svenska titeln möjligen missar
en del av budskapet – målades i efterdyningarna av den revolt som slängde ut
kungen Karl X och istället förde Ludvig Filip I till tronen, år 1830. Och i den
meningen var målningen nästan opportunistisk – den stödde den segrande sidan i
konflikten. Trots detta uppfattades tavlan som alltför revolutionär, och efter
att den visats på Parissalongen 1831 och inköpts av staten togs den snabbt ner
från allmän plats. Den såg åter dagens ljus 1848, efter den revolt där Napoleon
III kom till makten. Inte förrän 1861 blev den permanent tillgänglig för
allmänheten.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
De starka känslor målningen väckte beror troligen både på
sättet den är målad, och på detaljer i motivet. Friheten själv, kvinnan i
bildens centrum, har inte bara trikoloren i ena handen och ett gevär i andra,
utan på huvudet har hon den så kallat frygiska mössan som blev en symbol för
den (stora) franska revolutionen 1789.</div>
Runt omkring henne stormar hennes medrevolutionärer fram,
och de kommer från alla samhällsklasser, och de kommer med en kraft och ett dån
som inte går att stoppa. De bärs fram av Delacroix kraftfulla penseldrag, av
färger i, för att citera Hugh Honour & John Fleming i deras <i style="mso-bidi-font-style: normal;">A World History of Art</i>, ”djärva massor,
vilka rullar som rökmoln från en smältugn över duken” (min översättning från
engelskan).<br />
<br />
Kanske är det så, att den konstnär som är modig nog att
skapa ett verk som kritiserar det rådande systemet, eller en enskild händelse,
har ett faktiskt engagemang för samhället och människorna. Medan den konstnär
som väntar tills ”faran är över”, eller som stryker makthavarna medhårs i sitt
rykande aktuella verk, främst månar om sin egen berömmelse.<br />
<br />
<b>Anders Lord</b> <br />
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3066109086154720307.post-84479576908460354102013-09-20T00:53:00.001-07:002013-10-24T00:30:13.398-07:00Konstnären som aktivist<h3>
Att
faktiskt frambesvärja sedan länge döda spårvägsförbindelser</h3>
<span style="font-size: medium;"></span><br />
I Oak Cliff, en förort
till Dallas, upphörde spårvagnstrafiken 1956. Ett halvt sekel
senare, 2006, långt efter att spårvägarna begravts under asfalten,
uppstod plötsligt <i>OCTA, Oak Cliff Transition Authority.</i> Det
lät som en myndighet och hemsidan såg officiell ut, med logotyp och
allt. Oak Cliff skulle få spårvagnar igen. Bakom hemsidan stod
konstnären Jason Roberts. I själva verket bestod <i>OCTA</i> bara
av honom och just hemsidan.<br />
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Var det ett konstprojekt?
Ett practical joke? Önsketänkande? Eller rentav en modern form av
besvärjelse, ett sätt att frammana miljövänliga kommunikationer
där inga fanns? Hemsidan ledde till att Jason Roberts kontaktades av
andra människor med intresse för spårvägstrafik. Nu är en
spårvagnslinje på väg att bli verklighet i Oak Cliff, med kommunen
och privata företag som intressenter och ett statligt anslag på 23
miljoner dollar. Varde spårvagnar!</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Konstnären beskrev själv
detta och andra projekt när han föreläste i Malmö under Think
Space 2013, en konferens om stadsomvandling och social innovation.
Jason Roberts är en entusiasmerande person, vars engagemang och
nätverkande inte ska underskattas som faktorer för spårvägens
pånyttfödelse i Oak Cliff, även om det började med en påhittad
hemsida. Han är också grundare till <span id="goog_506166914"></span><a href="http://betterblock.org/">The Better Block,<span id="goog_506166915"></span></a>
en rörelse som med kreativa metoder försöker förändra
samhället till det bättre på kvartersnivå världen över.</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Är det då fråga om
politisk konst, eller bara politisk aktivism? I utställningshallen
blir vad som helst konst när vi betraktar det som konst, oavsett vad
det annars skulle kunna vara. Samtidigt oskadliggörs konsten genom
att visas upp så, i sitt reservat, kastrerad och utan verkliga
konsekvenser. Vi är vana vid att konsten skildrar, kommenterar och
ifrågasätter. Kan den även uträtta något i verkligheten? Handlar
det då fortfarande om konst? Spelar det någon roll?</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jason Roberts framhåller
själv att konststämpeln ibland öppnar dörrar. Aktiviteter som
annars skulle mötas med kravallpolis, tillåts om de kan passera som
konst. Men handlar det då verkligen om konst, eller är det bara ett
smart sätt att använda konststämpeln i sin aktivism? Och om det
inte skulle vara konst, vilket är i så fall viktigare,
konstnärskapet eller att göra något som verkligen betyder något?</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det är intressant att
jämföra med den typ av allkonst Lars Vilks ägnar sig åt, som går
ut på att katalysera konflikter genom att presentera något
ovälkommet, och därigenom belysa och väcka frågeställningar
kring problem och motsättningar i samhället. Här handlar det om
att istället katalysera samarbeten, genom att presentera något
välkommet, och därigenom belysa och väcka frågeställningar kring
lösningar och gemensamma intressen i samhället. Vilket är ungefär
samma sak, fast precis tvärtom.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: medium;"></span><br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<strong>David Ottvall</strong></div>
</div>
<h2 style="margin-bottom: 0cm;">
</h2>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/00918599255400120478noreply@blogger.com0